Svar på Per Anderssons ”Förslag till lag om heraldiska vapen

Vida svängar i lagförslag

Per Andersson tar gärna ut svängarna, nu senast i ett förslag till en detaljerad generell vapenlag (se Vapenbilden 51). Även om det är orealistiskt att lagen skulle antas, bildar förslaget diskussionsunderlag och gynnar heraldikintresset.

Vad man först undrar över är vilken rätt som man tillförsäkras enligt denna lag. Enligt 20 § har varje rättssubjekt rätt att antaga och föra ett vapen, men det har man ju redan tidigare. I 21 § får ett vapen inte brukas av annan än dess ägare, om vapnet är registrerat i patentverket. Men några sanktioner och forumregler anges inte.

Hur skall jag kunna beivra intrång i denna rätt och tilldömas skadestånd? Skall det vara någon mening med en registrering, skall den givetvis ge mig någon fördel, som jag inte redan har då jag för ett oregistrerat vapen.
Omvänt undras vad jag riskerar genom att föra ett oregistrerat vapen, som visserligen inte gör intrång i annans vapenrätt, men bryter mot den föreslagna lagen. Vem för i så fall talan mot mig? Allmän åklagare efter angivelse från statsheraldikern?

Avskräckande vapenflagga

Förslaget innehåller detaljerade regler om komposition och teckning av vapen. Heraldisk sed skulle alltså härmed plötsligt bli heraldisk rätt. I denna rätt saknas däremot något så väsentligt som en rättsregel om hur stor skillnad som måste finnas för att identitet inte skall anses föreligga mellan två vapen, det vill säga gränsen för vapenintrång, till exempel den gamla regeln om minst två väsentliga skillnader i skölden och två i kresten.

Något som ligger förslagsförfattaren varmt om hjärtat är anvapen och hur dessa skall kunna kombineras i samma sköld. Detta illustreras av ett avskräckande exempel på vapenflagga, som inte gärna kan främja den heraldiska saken.
Vidare konstaterar jag att jag själv förmodligen skulle bryta mot den föreslagna lagen genom att jag för mitt vapen med två häroldsstavar från skilda samfund bakom skölden (se bild). I 6 §, första stycket stadgas nämligen att statliga myndigheter, Svenska kyrkans enheter och innehavare av högre statliga och kyrkliga ämbetet får till skölden foga emblem som symboliserar verksamheten, men alltså inte enskilda personer.

Lars Stolts vapen med två häroldsstavar.

Lars Stolts vapen med två häroldsstavar. Teckning: Jan Raneke

Västgötaklimax

Som bekant får numera svenskar märkligt nog endast mottaga utländska ordnar, som väl får bäras vid konungens bord, men enligt § 7 i lagförslaget tydligen inte heraldiskt. Inte heller skulle kungliga medaljer kunna hängas under skölden.
Med hänsyn till de stora nyheter och djärva drag som förslaget innebär verkar slutligen bestämmelsen i 37 § att vapenregistreringen skall publiceras i Registreringstidning för varumärken, del C, som en västgötaklimax. Det är till att ha stora vyer, då man placerar in heraldiken under varumärken.

Lars C Stolt

[Tidigare publicerad i Vapenbilden #52:2001]