Skandinavisk vapenrulla 1998-99

Med häftet Skandinavisk vapenrulla (SVR) 1998-99 läggs nr 550-580 till raden av vapen registrerade och offentliggjorda genom stiftelsen med samma namn.

 

Såväl släktvapen som organisationsvapen (bl a Region Skåne) och mellanting som den katolske biskopen Arborelii vapen finns bland de nu publicerade.

Rullan uppvisar flera stilrena exempel på god heraldik. Pretentiösa plottrigheter av det slag som florerar inom icke-kontrollerad heraldik lyser här med välgörande frånvaro. Gränsen mellan det subtila och det tråkiga är emellertid hårfin och kanske kan flera av de nyantagna vapen skyllas för att vara väl konventionella. Man kan dock glädjas åt att hänsyftningarna på släktvapenantagarens yrke o dyl i de flesta fall gjorts så allmänna att vapnet kan användas även för framtiden. En anslående representant är vapnet för skådespelaren Magnus Härenstam (se fig) – i allt ett lysande exempel på kombination av stilfull heraldik och lekfull symbolik.

Att förklaringar till symbolvalen i flera fall står att finna i den text som åtföljer varje vapen bidrar starkt till att göra SVR till intressant heraldisk läsning. I detta avseende kan man bl a notera det symbolladdade och likväl enkla vapnet för Sundsgymnasiet i Vellinge (se fig). Sedan må det vara hänt att andra exempel finns på en väl sökt eller långt driven symbolmättnad.

Vad gäller blasoneringarna kan allmänt noteras som positivt att SVR inte standardiserar dessa, utan tycks ingripa endast mot egentliga fel – något som lämnar spelrum åt blasoneringslärans fascinerande mångsidighet. Strängt taget går bara en beskrivning, den av hjälmprydnaden för vapnet Lindqvist (Anjou), över gränsen för vedertagna heraldiska regler. Kanske kan man i modern heraldik använda sig av s k signalstavar, men grundkraven på stilisering och allmängiltighet åsidosätts när det anges att de skall utgöras av ”runda skivor med grön bård och svart/ rött handtag av SJ-typ”. Här hade man med rätta kunnat förvänta ett ingripande från SVR:s sida.

Rent tekniskt/ typografiskt håller publikationen som vanligt hög klass. I fråga om trycket kan man dock beklaga att grönt fortfarande är föga skönt i SVR:s bleka nyans.
Slutligen vill anmälaren, som intresserad av heraldikens rättsliga sidor, uttrycka sin tillfredsställelse över SVR:s städse noggranna iakttagande av vapenkonstnärernas respekträtt genom angivande av deras namn. Det manar till efterföljd och lägger ännu en aspekt till alla de som bidrar till att göra SVR som institution värd respekt och deras senaste publikation värd köp och läsning.

 

Av Eric Bylander