Jesper Wasling recenserar Skandinavisk Vapenrulla 2000.

Titel: Skandinavisk Vapenrulla 2000,
Författare: Red Tor Flensmarck
Sidor: 28
Förlag: MonitorFörlaget, Lund 2001
ISSN: 0284-1517

 

Skåneland leder vägen

Det är en massiv skånsk dominans bland årets vapen i Skandinavisk Vapenrulla. Av de 24 vapnen är 12 från Skåneland. Två vapen vardera kommer från Göteborgs- och Stockholmsregionen och ett från övriga Sverige. Av de övriga kommer ett från Finland, fyra från Norge och inget från Danmark. Island finns inte representerat i år heller.

Bland de skånska vapnen sticker Lembke ut, och inte bara för att släkten har anor långt tillbaka i medeltiden eller för att denna släkt har fött flera betydande män i den tyska borgerligheten. Det är deras hjälm som gör dem extra intressanta; sluten men ändå öppen.

FullSizeRender

Släkten Lembke med sin ”öppna” hjälm, vars ursprung är en gåta för recensenten. Teckning: Jan Raneke.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den öppna hjälmens gåta
Egentligen är det förstås inte en öppen hjälm, även om likheten är slående, utan en helt vanlig sluten sådan. Men att fästa galler på en sluten hjälm är en ny företeelse som slagit igenom i SVR de senaste åren. Gärna då för släkter med borgerligt förflutet eller med en avlägsen härstamning från en adlig ätt. Och det ser onekligen snyggt ut. Så snyggt att jag tror att jag ska låta mitt eget vapen prydas av en sådan hjälm i nästa uppteckning.

Magnus Bäckmark och Davor Zovko fortsätter att rita vackra vapen och det är helt klart en ny generation heraldiska konstnärer på gång. I bakgrunden lurar fler, även om de ännu saknar uppdragsgivare som ger dem plats i publikationer som SVR. Samtidigt håller Jan Raneke, Vladimir A Sagerlund, Christer Bökwall, Kåre N Eikeland och Tor Flensmarck fanan högt.

 

Inget nytt under solen
Inget är mer ute än svart. Däremot är rött populärt. Hela elva av vapnen har rött som huvudfärg. Nio har blått, två har grönt och bara ett har svart. Av metallerna är åtta silver och femton guld. De adliga vapnen är oräknade, likaså bitecken.

Ännu råder det gamla över det nya. Inte en enda släkt har tagit en ny företeelse till sin symbol. Det är synd, för den svenska heraldiken skulle bli mer livfull om fler vågade sig på att vara moderna i sina vapenbilder.

 

Av Jesper Wasling