Fil. dr. Jan Raneke recenserar ”Tecken, märken och symboler” (1998) av John Foley.

 

Tecken har använts för olika syften under hela mänsklighetens historia. Från det primitiva förstadiet till för ungefär 5400 år f.Kr, då tecknet började komma till mera systematisk användning. Det var först som piktogram, tecken som står för vad de avbildar till ideogram där de även kan representera en tanke, en idé.
Redan de gamla kineserna konstaterade, att tecknet var viktigare än det talade ordet. Detta gäller än idag. Bokstäverna, talens tecken, åtbörderna, nationsflaggor, religiösa symboler, allt kan vara värdeladdat och ge upphov till hat likaväl som stolthet och känsla av gemenskap. Vapenbilden och varumärket representerar identitet och kvalitet.

 

Allt detta och mycket mera behandlas ingående i denna i bästa mening populärvetenskapliga och rikt illustrerade bok, som skildrar utvecklingen ända fram till våra dagar, till snabel-a [@] och Scanias nya märke. Den svenska upplagan har kompletterats av svensk expertis, som till sin hjälp haft hundratalet personer representerande myndigheter, organisationer och företag. Uppläggning och layout är föredömlig med sidmarginaler för illustrationer. Faktauppgifterna är ofta åtföljda av små anekdoter och kulturhistoriska översikter. Marginalerna har dock inte alltid utnyttjats på ett effektivt sätt. På uppslaget sid 236–237 återges de svenska partisymbolerna. Där kan man konstatera att Socialdemokraternas och Moderaternas märken blivit för små, medan Vänsterpartiets blivit onormalt stort. Litteraturförteckningear ordnade ämnesvis och ett utförligt sakregister korresponderar väl med bokens innehåll och förhöjer uppslagsvärdet ytterligare.

 

Bokens heraldiska innehåll har förtjänstfullt bearbetats och kompletterats av Per Andersson, som ger en koncentrerad men ändå fyllig bild av utvecklingen i vårt land. Han redovisar därvid även heraldiska instanser, föreningar och sällskap, som jämte en bra litteraturlista gör att boken blir nödvändig att äga för varje heraldiskt intresserad.

 

Av Jan Raneke