Martin Sunnqvist recenserar ”Tjänstemeddelandet, TFG 09 812: 010004” (2001), utgiven av Försvarsmakten.

 

Vendiska draken jagar nu i de sälla jaktmarkerna

Tjänstemeddelandet, TFG 09 812: 010004, kan beställas från försvarshögkvarteret.

Försvarsmakten publicerade hösten 2001 ett nytt tjänstemeddelande om försvarets vapen. Det är illustrerat med vapnen i färg. Sedan det förra meddelandet kom fem år tidigare har försvarets organisation genomgått genomgripande förändringar.

Mycket av heraldiken känner man igen sedan tidigare. Det visar försvarets förmåga att föra sina traditioner vidare, vilket är positivt. Än mer positivt är att de nyskapade vapnen håller hög klass.
Helikopterflottiljen har tilldelats i blått fält en bevingad häst av guld. Även Inner Temple, den juristorganisation (inn of court) som nu håller till på tempel-riddarnas område i London, för den bevingade hästen: Azure, a pegasus salient argent. I likhet med Inner Temples blasonering, borde det framgå av helikopterflottiljens, att hästen är stegrande (salient).

 

Snabb som Sleipner
Även Försvarsmaktens logis-tik har en häst i sitt vapen: i blått fält en med åtta ben försedd häst av silver, i språng med man, svans och hovar av guld och med blixtar av samma tinktur vid de bakre hovarna. Sleipners snabbhet kan komma väl till pass för försvarets logistik när förbanden är allt färre och glesare. Vapnet är välfunnet och i sin enkelhet slående.
Flygflottiljernas vapen har det gemensamt, att de har en blå ginstam med en vingad tvåbladig propeller av guld. För att undvika färgmöte måste i vissa vapen ginstammen avskiljas med en gyllene sträng från fältet i övrigt. Visserligen kan man förstå tanken bakom att flottiljernas vapen har en gemensam beståndsdel, men hade inte syftet uppnåtts lika bra om man istället hade kastat om ginstammens och den vingade propellerns tinkturer?

 

Vendes drake försvinner
Ett anmärkningsvärt vapen är det för Vaxholms amfibieregemente. Dess sköld med tre kronor är överlagd två svar-ta kanoneldrör och omges av sex kanonkulor, en tegelbastion och ett strålknippe. Man slås genast av tanken att regementet i stället hade kunnat få ett vapen med ett uttrycksfullt sköldemärke.
Något man kan beklaga – även ur heraldisk synpunkt – är nedläggningen av Kungl Wendes artilleriregemente. Vapnet i rött fält en lindorm med två ben av guld samt med blå beväring har därmed försvunnit, liksom regementsnamnet med sin anspelning på venderna, som svenska och danska konungar kämpat om den symboliska överhögheten över.

 

Av Martin Sunnqvist