Svenska kungaätters vapen

Sveriges kungar har fört vapen allt sedan Erik Läspe och Haltes tid. Här till vänster syns, i kronologisk ordning, de vapen som till följd av att motsvarande ätt har innehaft den svenska tronen, har suttit på hjärtplatsen i det stora svenska riksvapnet alltifrån Gustaf Vasas tid. 

Folkungaätten 1250 – 1364

När Valdemar som barn 1250 valdes till kung av Sverige var det början på Sveriges första moderna kungadynasti. Han följdes av Magnus Ladulås, Birger Magnusson och Erik Eriksson. Vapnet visar ett gyllene lejon över tre stränga i blått fält. Ofta är fältet bestrött med hjärtan/sjöblad. Lejonet är sannolikt hämtat från den erikska ätten som så många andra från samma tid.

Unionskungarna 1364 – 1523

Albrecht av Mecklenburg 1364 – 1389

Margarethe 1389 – 1411

Erik av Pommern 1411 – 1440

Kristoffer av Bayern 1440 – 1448

Oldenburg 1450 – 1521

Kungarna Kristian I, Hans (Johan) och Kristian II var unionskungar

Bonde 1448-50, 1457-64 och 1468-70

Karl Knutsson Bonde var den förste svenske kung som lät kvadrera trekronor och Folkungarnas vapen till ett och placera kungadynastins vapen som hjärtsköld. Hans första variant, som ses här, visar det första vapnet när han också var kung av Norge.

Vasa 1523 – 1654

1523 valdes riksföreståndaren Gustav Eriksson till kung av Sverige. Han följdes sedan av Erik XIV, Johan III, Sigismund, Karl IX, Gustav II Adolf och Kristina varpå ätten lämnade den svenska tronen. Ätten Vasas vapen var från början i fält av guld en svart vase, men ändrades till av Gustaf Vasa på 1520-talet till den som syns på bilden, Sköldens blå, silver och röda fält hämtade han från sin moders släktvapen, Ekaättens.

Pfalz 1654 – 1720

1654 abdikerade drottning Kristina och den svenska tronen övertogs av hennes kusin Karl X Gustaf och därefter följde Karl XI, Karl XII och Ulrika Eleonora. Hjärtskölden visar Pfalz lejon. Eftersom Pfalz var en gren av dynastin Wittelsbach i Bayern syns Bayerns snedspetsrutade vapen i silver och blått i det första fältet därefter syns Jülich svarta lejon, Kleve med sin silversköld inom ett liljekors och Berg med det röda lejonet.

Hessen 1720 – 1751

Fredrik I var gift med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora och kom därför att bestiga den svenska tronen 1720 och satt kvar där till 1751. Eftersom de var barnlösa adopterade de den vuxne , som var gift med sin företrädare Ulrika Eleonora. De fick inga barn och ätten slöts med dem. I vapnets hjärtsköld syns Hessens vapen, i blått fält ett nio gånger i silver och rött delat lejon. Övriga fält upptas i tur och ordning av vapnen för furstendömet Hersfeld (rött kors) och grevskapen Ziegenhain (svart och guld med en stjärna), Katzenelnbogen (leopardlejon), Dietz (två leoparder), Nidda (svart och guld med två stjärnor) och Schaumburg (nässelblad).

Holstein-Gottorp

Adolf Fredrik av ätten Holstein-Gottorp valdes till svensk tronföljare 1748 och kröntes till kung 1751. Adolf Fredrik följdes av Gustav III, Gustav IV och Karl XIII. Eftersom deras ätt var en gren av den danska kungaätten Oldenburg förde de i sin hjärtsköld Oldenburgs två röda bjälkar i guld och Delmenhorst guldkors i blått. I skölden ses Norges lejon med yxa, Slesvigs två lejonleoparder, Holsteins vita nässelblad (samma vapen som Schaumberg i Hessens vapen), Stormarns svan och Ditmarsken ryttare.

Bernadotte 1818 –

1810 valdes fursten av Ponte Corvo, Jean Baptiste Bernadotte, till svensk tronföljare och adoptivson till Karl XIII. Som svensk tronföljare tog han det mer svenskklingade namnet Karl Johan. 1818 kröntes han till kung och blev så stamfader för dynastin Bernadotte.
Hjärtskölden är kluven mellan Vasaättens vapen (se ovan), det vapen som Karl Johan förde som furste av Ponte Corvo (Ponte Corvo betyder ”böjda bron”). Örnen ovanför bron är ett tecken för furstar i napoleansk heraldik. Också stjärnorna är hämtade från den franska revolutionsheraldiken och bildade först senare Karlavagnens mönster.