Råd till formgivare av heraldiska emblem

Dessa budord har tagits fram av Heraldiska Sällskapet i Finland. De ska ses som råd och tips inför komposition av vapen och inte som faktiska regler som man måste hålla sig till. 

Dessa ”budord” har uppgjorts av Jukka Suvisaari och korrigerats och ändrats i april 1990 av en arbetsgrupp som tillsatts av Heraldiska Sällskapets i Finland styrelse. Arbetsgruppen bestod av Kimmo Kara, Juhani Vepsäläinen och Jukka Suvisaari. Översättning K. Gref

Råden fungerar väl som en introduktion till heraldisk komposition, men man ska vara medveten om att det finns kritik av dem. Inte för att de är fel men för att de inte säger hela sanningen och för att de har en väldigt modern syn på heraldiken.
Om kritiken, läs Jesper Waslings kommentarer.

  1. Använd endast heraldiska färger (tinkturer), vilka är guld och silver, dvs. metaller, samt rött, blått, svart och grönt. I vapenritningar kan man använda gult i stället för guld och vitt i stället för silver. I flaggor och standar används dessa numera nästan alltid. De heraldiska färgerna är klara och rena, kulörerna är i skalans mörka valörer.
    Målet är att använda endast två färger, av vilka den ena skall vara en metall. En tredje färg skall vara välmotiverad, men en fjärde är redan dålig heraldik.
  2. Enligt tinkturregeln får färg inte läggas på eller bredvid färg och metall får inte läggas på eller bredvid metall, om inte den gemensamma linjen är mycket kort.
  3. Bokstäver, siffror eller text förekommer inte i ett heraldiskt emblem.
  4. Figurerna skall vara så stora som möjligt och fylla den yta som reserverats för dem så noggrant som möjligt.
  5. Figurerna i princip vara tvådimensionella – åtminstone så att de kan presenteras på ett identifierbart sätt endast som färgytor, utan skuggningar eller särskilda konturstreck.
  6. Figurerna skall inte vara naturenliga, men karakteristiska.
  7. Ett heraldiskt emblem skall vara lätt att komma ihåg. Man får inte klämma in för många symboler i det, utan endast den viktigaste – idealet är endast en figur.
  8. Samma sak får inte symboliseras genom två eller flera figurer. Om däremot en figur räcker till för att symbolisera två eller flera saker så förstärks symboliken och sålunda hela emblemet.
  9. Figurerna skall – liksom emblemet – vara sådana att de utifrån blasoneringen (vapen- och flaggbeskrivningen) skall kunna ritas upp på nytt utan förlaga. Detta betyder att figuren skall vara av allmän karaktär – det får inte t.ex. vara någon särskild borg, utan endast en heraldiskt stiliserad borg, som sedan i vapnets eller flaggans beskrivning kan förklaras hänvisa till t.ex. Kexholms slott. Således skall figuren inte ha något egennamn.

 

Jukka Suvisaari