Gör ditt eget släktvapen och sköld. Alla får ta sig ett vapen men det måste vara unikt eftersom det är ditt identifikationsmärke. Och titta vidare i våra vapenrullor för inspiration.   
Gör ditt eget släktvapen.
Det här är vapnets delar. Skölden är viktigast, därefter i fallande skala: hjälmprydnad, hjälm och hjälmtäcke.
Bild: Magnus Bäckmark.

Till skillnad från andra märken är det heraldiska vapnet inte fastställt till sin form. Det är den skriftliga beskrivningen som ligger till grund för hur vapnet ser ut. Den konstnär som målar vapnet har därför rätt att tolka bildinnehållet efter sin stilsmak.

Gör dig ett eget vapen

Det är mycket lätt att göra sig ett personligt vapen. Allt som du behöver göra är att välja en symbol till skölden och eventuellt en annan till hjälmen och sedan färglägga dem. Det som är något mer tidskrävande är att ta reda på om någon annan redan äger ett vapen motsvarar den idé som du som vapentagaren har.

Innan du gör (komponerar) ett vapen bör du tänka på att vapnet kan få en lika lång livslängd som släktnamnet. Du gör inte vapnet bara till dig utan till barnbarn och släktingar. Ett vapen bör därför inte var alltför personligt. Detta hindrar emellertid inte att yrkes- och intressesymboler används. Huvudsaken är ändå att vapnet är begripligt för dem som vill använda det.

I modern heraldik försöker man att eftersträva så enkla vapen som möjligt. I de fall släktnamnet har en reell betydelse, exempelvis Höök eller Bergström, kan man låta vapnet vara en rebus av namnet. Vapnet blir på så vis talande. Tänk också på att inte välja ett motiv som är tidsbundet, utan ett som kan förstås en bra bit in på tjugoförsta århundradet. En bil är en tidlös symbol, en Volvo S70 är det inte.

Bland moderna borgerliga vapen ingår ofta symboler som anspelar på äldre släktled, kommun- eller landskapshärkomst eller familjenamnet. Yrkessymboler är mindre vanliga. Skälet är säkert det att vapnet antas för att representera hela släkten snarare är för den enskilda individen. Försök hitta ett föremål som kan stå som symbol för familjens traditioner, yrken, intressen, härkomst, livsåskådning etc. Eller välj ett motiv bara för att det är vackert för ögat.

Wulcan_1   Wihlén_1   Kühne_1   Enell_1   Åsklund_1
Här ses några otypiska heraldiska föremål, stiliserade på heraldiskt vis. En vulkan för familjen Wulkan, en tass för familjen Wihlén, en skvader för familjen Kühne, en ent för familjen Enell och ett åskmoln för familjen Åsklund.

Komposition av vapnet

Skölden är vapnets viktigaste del. En sköld kan ensamt utgöra ett släktvapen även om det vanligaste är att den kombineras med hjälm och hjälmprydnad. Motiven i skölden kan vara av två olika slag eller en kombination av dessa: häroldsbilder och allmänna bilder.

Häroldsbilden är en geometrisk uppdelning av sköldytan i två eller flera fält. Skölden delas med linjer eller snitt. Dessa delningslinjer är endast en gräns mellan fälten och ses inte som ett fält i sig.

En allmän bild är ett föremål. Bilderna kan vara hämtade från alla tillvarons områden. Det kan vara människor, djur, fabeldjur, växter, tillverkade föremål och byggnader mm. Allt är tillåtet så länge det håller sig till regeln om klar översyn av vapnet. Däremot får inte bokstäver och siffror förekomma. Den allmänna bilden bör vara enkelt och tydligt utformad. Bilden bör också fylla ut sköldytan så att inga omotiverade tomma ytor uppstår. En allmän bild bör inte heller vara ett bestämt föremål som t ex ett visst terrängavsnitt, en byggnad, båt eller dylikt. Istället för ett komplicerat motiv som fartyg, maskin eller ett helgon väljs ett till heraldiken bättre anpassat attribut som t ex ankare, kugghjul eller yxa ( för helgonet S:t Olof ).

Hjälm och hjälmprydnad

Det är lika svårt att välja hjälmprydnad som sköldemärke. Det gäller att hitta en symbol som inte bara representerar vapentagaren. Symbolen skall dessutom vara av sådan typ att den går att lägga på en hjälm. Eftersom sköldemärket är målat på skölden medan hjälmprydnaden står på hjälmen gäller inte riktigt samma regler. En hjälmprydnad kan inte sväva runt hjälmen utan är fästad vid denna. Symbolen stiger upp ur eller står på hjälmen.

Tillsammans med en hjälmbindel kan hjälmprydnaden läggas direkt ovanpå skölden, utan att hjälm och hjälmtäcke används. Däremot kan inte hjälmen med hjälmtäcket användas utan hjälmprydnaden. Det är som att ha en tom sköld.

En borgerlig släkt använder sig alltid av en sluten hjälm, stickhjälmen. Den öppna hjälmen är enligt gammal tradition förbehållen adeln. Traditionen går tillbaka till de medeltida tornerspelen. Den slutna hjälmen användes vid kamp med lans och den öppna hjälmen användes vid kamp med svärd. Kamp med svärd ansågs finare än kamp med övriga vapen och var därför förbehållet adeln. Det var emellertid först under 1600-talet som den öppna hjälmen ansågs vara ett adligt privilegium i Sverige.

Det heraldiska regelsystemet

Det finns sju tinkturer (färger) inom heraldiken. De uppdelas i två kategorier; färgerna rött, grönt, blått, svart och den mycket ovanliga purpur samt metallerna guld/gult och silver/vitt. När ett vapen färgsätts gäller principen att färg läggs på metall eller tvärtom. Färg får aldrig läggas på färg och metall får aldrig läggas på metall. Idén är att skapa största möjliga kontrastyta mellan de olika färgfälten. Jämför med de moderna vägskyltarna.

Adliga och borgerliga släkter för var sin typ av hjälm. De adliga släkterna använder sig av en öppen hjälm med byglar för ansiktet. För adliga ätter gäller dessutom att grevliga familjer har tre hjälmar över skölden, friherrliga familjer en krona mellan två hjälmar och övrig adel använder endast en hjälm. De borgerliga släkterna för en sluten hjälm, där visiret endast är en springa för ögonen.

Eftersom ett vapen endast är fastställt till sin bildidé är vapnets blasonering (beskrivning) viktigare än en avbildning för uppfattningen om vapnets utformning. Blasoneringen ska inte innehålla ovidkommande uppgifter om sköldens form eller i vilken stil vapnet skall utföras. Om sådan uppgift påträffas i blasoneringen är den inte bindande och konstnären kan därför bortse från densamma.

Rangtecken bara för adeln

Det heraldiska vapnet är i sig inget tecken på rang. Det kan snarare liknas vid ett vanligt personnamn. Och precis som ett namn kan ges en högre värdighet genom tillägg av ”af” eller ”von” samt genom användning av titlar kan ett vapen ges ett antal rangattribut.

Borgerliga och adliga hjälmar

Det vanligaste rangattributet är hjälmen. Till ett borgerligt vapen används endast sluten hjälm, vilket ofta innebär den så kallade stickhjälmen. Till adliga vapen har man vanligtvis en öppen hjälm, den så kallade bygelhjälmen. Men det går också bra att ha en sluten hjälm till ett adligt vapen. Det händer ibland att man till ett vapen för en uradlig ätt använder den lite äldre tunnhjälmen (kittelhjälmen), som är en sluten hjälm, just för att markera åldern.

En sluten hjälm.
Bild: Magnus Bäckmark
En öppen hjälm.
Bild: Magnus Bäckmark

Adliga hjälmar kan även bära en halsklenod och adlig rangkrona. De friherrliga och grevliga ätterna använder sig dessutom av två respektive tre hjälmar samt av sköldhållare och postament. Dessa högadliga ätter får dessutom bruka en hjärtsköld med ättens stamvapen.
I Sverige finns av historiska skäl grevliga, friherrliga, adliga och ofrälse (borgerliga) släkter. För de fyra grupperna gäller till viss del olika regler för utförandet av vapnet.

Adlig, friherrlig och grevlig krona får endast användas av adliga, friherrar respektive grevar.

För GREVLIGA ätter gäller att de får:

  • föra grevlig krona,
  • föra tre öppna hjälmar,
  • föra hjärtsköld,
  • bära tornerkrage
  • äga sköldhållare.

För FRIHERRLIGA ätter gäller att de får:

  • Föra friherrlig krona,
  • föra två öppna hjälmar,
  • föra hjärtsköld,
  • bära tornerkrage,
  • äga sköldhållare.

För ADLIGA ätter gäller att de får:

  • Föra adlig krona,
  • föra en öppen hjälm
  • bära tornerkrage.

För BORGERLIGA ätter gäller att de får:

  • Föra sluten hjälm.
Schablon för en borgerlig släkt. En sluten hjälm med hjälmtäcke ligger på skölden. Hjälmbindeln håller ihop hjälmtäcket med representerar ingen rang.

I både Danmark och Norge är det vanligt att även borgerliga släkter använder sig av en bygelhjälm. Denna hjälm är där inte ett rangattribut på det sättet som det är i Sverige och Finland. Däremot förekommer inte sköldhållare eller mer än en hjälm.

Stefan Bede