SVKs Vapenregister – en presentation

På årsmötet 2005 inleddes diskussioner om att SHF skall inrätta ett heraldiskt register. Martin Sunnqvist, av styrelsen utsedd till ordförande i det tilltänkta vapenkollegium som skall administrera registret, redogör här för hur kollegiets arbete med registret är tänkt att fungera. På årsmötet 2006 skall beslut om registrets inrättande förhoppningsvis fattas, och det bör kunna börja sitt arbete efter sommaren 2006.

De svenska offentliga vapnen övervakas av statsheraldikern,ochdesvenskaadligavapnen övervakas av Riddarhuset. Skandinavisk vapenrulla granskar och publicerar nordiska vapen av alla kategorier. Det saknas emellertid en organisation som kan hjälpa till med kvalitetsbedömningar av nya släkt- och organisationsvapen och som – på ett enkelt och billigt sätt – kan utfärda ett bevis på att sådana vapen är godtagbara utifrån den heraldiska seden och att de inte gör intrång i någon annans rätt.

För att komplettera de existerande organi- sationerna på vapenrättens område kommer SHF att till årsmötet 2006 föreslå att ett vapenkollegium och ett vapenregister inrät- tas. Kollegiet kommer att arbeta på ett öppet sätt och ge tillfälle för heraldikintresserade att delta i granskningen av vapen. Kollegiet och registret är avsedda att drivas i samverkan med Heraldiska samfundet och stå under överinseende av Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik.

Ett första preliminärt steg

Den som vill ha sitt vapen registrerat lämnar in en ansökan om detta. Sökanden kan vara en i Sverige folkbokförd person, en svensk juridisk person eller en annan person med stark anknytning till Sverige. Huvudföremålet för granskningen är blasoneringen, men för att kollegiet skall veta att blasoneringen stämmer med sökandens vapenidé skall åtminstone en enkel skiss av vapnet följa med ansökan.

Två olika typer av vapen kan antas komma in i systemet. Det ena typfallet är ett sedan tidigare antaget och använt vapen, som antagaren slutligt har bestämt sig för. I detta fall är syftet med registreringen att uppmärksamma vapnets existens och klargöra vem som är dess rättighetshavare. Ju fler gånger ett vapen görs känt, desto mindre är risken att ett liknande vapen antas av någon annan.

Det andra fallet är ett vapen som fortfarande är i antagningsprocessen,det vill säga att antagaren preliminärt har bestämt sig för att anta vapnet. Antagaren är emellertid fortfarande öppen för förändrings- och förbättringsförslag, och vill därför låta kollegiet göra sin första granskning innan hon eller han bestämmer sig för vapnet. Den som vill ha hjälp med idéer till ett vapen bör även fortsättningsvis vända sig till en heraldisk konstnär. Kollegiet kommer således inte att konkurrera med de heraldiska konstnärerna utan utgöra en resurs även för dem i deras vapenframtagningsarbete.

Granskningen i detta skede innebär att kollegiet bedömer om vapnet är godtagbart ur rent heraldisk synpunkt, det vill säga om det uppfyller den g oda her aldiska sedens kr av, och om det är självständigt i förhållande till främst nordiska vapen men även mera kända vapen från andra länder. Om inga hinder möter godkänner kollegiet vapnet preliminärt, och vapenantagaren har möjlighet att låta förfarandet övergå till sitt andra steg.

Ett andra öppet steg

Blasoneringen för ett preliminärt godkänt vapen publiceras i Vapenbilden. Det innebär attdenintresseradeallmänhetenharmöjlighet att kontrollera kollegiets arbete och att

veksamma fall därför kan uppmärksammas redan innan vapenantagaren har låtit smida sitt vapen i metall och skära det i trä. Den som anser att ett vapen är tveksamt till sin komposition eller att det gör intrång i redan existerande vapenrätter anmäler det till kollegiet senast ett visst utsatt datum.

Ett avslutande godkännande

Kollegiet tar sedan slutlig ställning till om vapnet kan godkännas. Om kollegiet anser det, underställer kollegiet vapnet Svenska nationalkommittén för genealogi och heraldik för slutligt godkännande.

Ett av nationalkommittén godkänt vapen tas in i SHF:s vapenregister och ges ett num- mer. Sökanden får ett intyg om att vapnet har tagits in i registret. Även andra än den som har låtit registrera vapnet, och som har rätt att föra vapnet, kan få intyg om denna rätt.

Kollegiet är avsett att bestå av fem till sju personer, kända för sitt heraldiska kunnande. Förfarandet med granskningen i två steg, av kollegiet och av den intresserade allmänheten, bör leda till att den som får sitt vapen slutligt godkänt kan vara säker på att vapnet är heraldiskt sett godtagbart och att det inte gör intrång i någon annans rätt.

Avgifter

Tanken är att en mindre avgift, 100–200kr, skall tas ut av den som ansökt om registrering och vars vapen granskas av kollegiet. I den avgiften ingår då kostnaden för intyget, men de övriga rättighetshavare som vill ha intyg om sin vapenrätt kan få sådana intyg till sammaavgift. Avgifterna är tänkta att endast täcka SHF:s kostnader för registerhållningen.

SVKs förhållande till andra organisationer

Offentliga vapen och introducerade adliga ätters vapen övervakas redan av officiella institutioner, varför de inte behöver omfattas av SHF:s register.

Det tänkta registret fyller ett annat syfte än Skandinavisk vapenrulla (SVR). Kollegiets arbete kommer in på ett tidigare stadium än publiceringen i SVR, eftersom vapenantagarna i de flesta fall torde komma att konsultera kollegiet redan under antagningsprocessen.En publicering i SVR är lika viktig som tidigare oavsett tillkomsten av SHF:s register och görs med fördel efter genomförd prövning och registrering hos SHF.

SHF:s sockenheraldiska institut (SHI) samverkar med vapenkollegiet på så sätt att de hembygdsvapen som SHI tar fram registreras av vapenkollegiet på ansökan av berörd hembygdsförening.

SHF:s vapendatabas Heraldiska källan är ett forum för dokumentering av alla symboler som kan betecknas som vapen och som kan iakttas i ett mycket brett källmaterial. Källan är alltså en ren forskningsresurs.

Övriga länder i Norden

Vapenkollegiet kommer att beakta de i övrig a nordiska länder förekommande vapnen, så att inga intrång i sådana vapenrätter sker. Vid kontakter med de övriga nordiska heraldiska föreningarna har framkommit att det för närvarande inte finns intresse för att inrätta ett gemensamt nordiskt register.I Finland finns redan ett framgångsrikt nationellt register, men i Norge och Danmark saknas register och där finns i dagsläget inga planer på att starta några. Grannländerna följer med stort intresse utvecklingen i Sverige och vi hoppas på lång siktkunnauppnåenfruktbarsamverkanmellan ett flertal nationella register.

Genom att inrätta ett vapenregister bidrar SHF till utformningen av goda svenska heraldiska vapen som inte gör intrång i redan existerande vapenrätter. SHF inrättar en en- kel möjlighet för den enskilde att offentlig- göra sitt vapen och göra det känt för andra.

SHF ger den heraldikintresserade allmänhe- ten utrymme att delta i bedömningsprocessen. På så sätt blir utvecklingen av den goda heraldiskasedenenangelägenhetförenbredare krets personer än som hittills varit fallet.

Läs mer på heraldik.se

Martin Sunnqvist

Ur Vapenbilden 65:2006