Medaljörer 2019

Svenska Heraldiska Föreningens styrelse har beslutat bevilja 2019 års förtjänstmedaljer till Marcus Karlsson, Henrik Klackenberg och Marianne Sandels. Styrelsen har velat uppmärksamma en föreningsaktiv, en heraldisk tjänsteman och en kongressrapportskribent.

51. Marcus Karlsson

Motivering
För sina insatser i Svenska Heraldiska Föreningen. Marcus satt från 2003 ett tiotal år i styrelsen som först kassör och sedan ledamot och har gett rika bidrag i kyrkoheraldikgruppen, forumet Heraldica och inte minst Vapenbilden där han fortfarande är aktiv. Dessutom har hans och Magnus Bäckmarks bok om kyrkans märken gett oss alla det referensverk vi länge saknat.

Marcus Karlsson föddes 1974 i Skövde och växte upp i Karlsborg. Efter samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet läste han historia vid Linköpings universitet och därefter biblioteks- och informationsvetenskap på Högskolan i Borås där han tog examen 2001. Han har jobbat som bibliotekarie i Härjedalen och i Stockholmsområdet och är sedan 2014 bibliotekarie på Försvarets materielverk. Marcus heraldiska specialintresse är militär och kyrklig heraldik. Tillsammans med Magnus Bäckmark gav Marcus 2006 ut boken ”Kyrkans märken: vapen, stämplar, sigill, emblem”. Han kom med i SHF 2000 och blev invald i styrelsen 2003. Han var kassör 2003 och 2004 och sedan ledamot till och med 2014. Marcus kom med i redaktionen för Vapenbilden 2002 (nr 54) och är fortfarande medlem där (nr 116). Han har även varit med i arbetsgruppen för kyrklig heraldik och är en flitig skribent på föreningens forum Heraldica och andra heraldikfora på internet. Han har också arbetat mycket med webbplatsen Heraldry of the World, särskilt med svenska militära och kyrkliga vapen.

Artikel hämtad ur Vapenbilden #116:2018.

52. Henrik Klackenberg

Motivering
För insatser inom den offentliga heraldiken. Henrik har under nära tjugo år verkat för god heraldisk sed inom det statliga, kommunala och militära. Han har i konstruktiv dialog värnat heraldiken när kommuner velat ändra eller skrota sina vapen. Han har också verkat för att myndigheter skall använda den tydliga avsändare som myndighetskronan eller lilla riksvapnet utgör.

Henrik Klackenberg föddes i Danderyd 1954 och gick ut Djursholms Samskola 1972. Han tog en fil. kand. i historia och arkeologi vid Stockholms universitet 1978 och jobbade som arkeolog vid Riksantikvarieämbetet fram till 1984, när han blev doktorand vid Lunds universitet. Under åren 1975-1984 deltog Henrik i utgrävningar i Stockholm, Skara, Schleswig, York and Chartres. Henrik disputerade i medeltidsarkeologi 1992 med avhandlingen ”Moneta nostra: monetarisering i medeltidens Sverige”. Därefter blev han förste antikvarie på Statens Historiska museum och 1993 museidirektör och chef för Kungliga Myntkabinettet. Henrik var biträdande statsheraldiker 1998 och är sedan 1999 statsheraldiker vid Riksarkivet. I egenskap av statsheraldiker sitter han i Svenska Nationalkommittén för Genealogi och Heraldik, Stiftelsen Sveriges Nationaldag och Försvarets traditionsnämnd. Utöver ett antal arkeologirapporter har han publicerat flera artiklar om historia, arkeologi, numismatik och heraldik i olika tidskrifter, festskrifter och årsböcker. Henrik var redaktör för skriften ”Myndigheternas symboler: en undersökning gjord av Riksarkivet” (2008).

Han har presenterat bidrag om svensk heraldik på flera av de internationella kongresserna i genealogi och heraldik och blev 2009 invald i L’Académie Internationale d’Héraldique (AIH). Henrik var ordförande i Svenska arkeologiska samfundet 1997- 1999 har också varit skattmästare i Svenska humanistiska förbundet 1999-2007. Han är ledamot av Kungliga Patriotiska Sällskapet och ansvarig för heraldiken i Timmermansorden och Svea Orden och i den sistnämnda även ansvarig för ett stipendium till doktorander i historia eller arkeologi.

År 2013 utnämndes Henrik till kammarherre vid Kungl. hovstaterna och 2016 till kommissionär vid International Commission for Orders of Chivalry (ICOC). I samband med den nordiska heraldiska konferensen i Helsingfors 2011 blev han Riddare av 1:a klass av Finlands Vita Ros orden.

Artikel hämtad ur Vapenbilden #116:2018.

53. Marianne Sandels

Motivering
För sina insatser för heraldikens infrastruktur och internationella samarbete. Marianne arbetade i många år i Arvid Berghmans Heraldiska Stiftelse och med dess unika boksamling och hennes rapporter från de nordiska heraldikkonferenserna är oöverträffat eleganta och förmedlar både en god överblick och många viktiga detaljer.

 Marianne Sandels föddes 1942 i Stockholm där hon tog studentexamen 1960. Hon var Brittingham International Scholar vid University of Delaware i USA läsåret 1960–61 och studerade sedan i Tyskland, Frankrike och Italien under 1960-talet. Efter en fil. lic. i romanska språk 1969 vid Stockholms universitet tillträdde hon en tjänst som bibliotekarie vid Kungl. biblioteket.
När hon 1984 blev chef och förste bibliotekarie för Förvärvssektionen blev hon även, ex officio, styrelseledamot av Arvid Berghmans Heraldiska Stiftelse. När hon lämnade KB för att bli chefsbibliotekarie vid Statens konstmuseer 1988–1995 lämnade hon även stiftelsestyrelsen, men kom tillbaka och var dess sekreterare i hela 20 års tid 1995–2015.

Från och med 1996 har Marianne verkat som frilansförfattare och översättare (främst från portugisiska, franska, spanska, italienska, provensalska och engelska) och sedan 2000 även som förläggare i det egna förlaget Almaviva. Hennes främsta intresseområde inom litteratur är medeltida trubadurlyrik och all slags skönlitteratur på de romanska språken.

Marianne var medlem av organisationskommittén för den 20:e internationella kongressen i genealogi och heraldik i Uppsala 1992 och har presenterat egna bidrag på några av de andra kongresserna. Hon har författat alla rapporterna från de nordiska heraldikkonferenserna som publicerats i Heraldisk Tidsskrift 2001-2018 utom två. Hon har fått både Svenska Akademiens och De Nios översättarpris och 2003 promoverades hon till Filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet. Marianne är sedan 2004 kommendör av den portugisiska  Henrik Sjöfararens orden.

Artikel hämtad ur Vapenbilden #116:2018.