Vad är heraldik?

Heraldik är läran om vapen, dess utformning, regler och symbolik, och har rötter i medeltida Europa. I Sverige uppkom heraldiken under 1200-talets första decennier, då några stormän tog upp sedan rån kontinenten.  Det äldsta bevarade vapnet är från 1219.  Vanliga riddare började använda vapen först på 1200-talets slut och något decennium senare finns det både bland präster och borgare samt möjligen några storbönder.

Endast adliga släkter har fått formell bekräftelse på sina vapen genom de vapenbrev som kungen eller riksrådet låtit utfärda. En svensk adelsman eller -kvinna (de finns också) fick sitt vapen i samband med adlandet, och detta vapen överförs sedan till efterföljande generationer.

Institutioner som städer, kommuner och universitet har ofta sina egna heraldiska vapen. Även dessa har fått offentlig bekräftelse och dessutom ett tydligt skydd i lag. Vi har även en myndighet, Riksarkivet, som ansvarar för myndigheternas vapen och den ansvarige tjänstemannen där kallas Statsheraldiker. Statsheraldikern har ingen beslutsrätt över myndigheters vapen utan när endast rådgivande.

Icke-adliga personer och organisationer kan också ha vapen. Det finns ingen myndighet som utfärdar dessa vapen utan de antar du själv. Vill du veta om ditt vapen är unikt och få en form av skydd för det kan du registrera det i Svenskt vapenregister, som är vår förenings register över organisationers och icke-adliga personers vapen.

Heraldik har haft tre storhetsperioder. Under medeltiden, under stormaktstiden och i nutid. Traditionen lever vidare idag genom exempelvis offentliga myndigheter och släkter.