Märken (badges) är vanliga i brittisk heraldik
men sällsynta i svensk. Släkten Collianders är ett undantag.
Badge, eller märke som det heter på svenska, förekommer sällan i svensk heraldik och de som finns är i regel sentida, rent av nutida. Till Sverige har bruket kommit från Storbritannien i och med att engelsk litteratur blivit mer tillgänglig, men bruket har en lika lång tradition kring Medelhavet och i Frankrike.
Märket behöver inte ha bestämda färger, det avbildas inte i en sköld och det följer inte de heraldiska reglerna. Märket är vapensköldens kusin, en symbol som ärvs från generation till generation. Till skillnad från ett vapen kunde ett märke föras av alla ättlingar till en anfader, medan vapnet bara ärvdes av de manliga ättlingarna.
Ett märke förs än idag av anhängarna till ett parti, en ledare eller en ideologi. Korset kan sägas vara kristenhetens märke medan hammaren och skäran är kommunismens. Våra politiska partier har sina märken precis som anhängarna till tronpretendenterna i Englands 1400-tal hade sina. En badge kan tas upp i en vapensköld. Märket blir en vapenbild men måste då också följa de heraldiska reglerna.
Pärmstämpel för Hans Hansson, Stockholm 1613. Möjligen är det borgmästaren i Stockholm Hans Hansson (1593-1663). I C. M. Carlander: Svenska bibliotek och ex-libris, II:1 (1904).
Devisen är bild och ord. På 1400-talet började bruket att kombinera märket med ett valspråk till en devis. Ordet är en synonym till valspråk och motto, men också något annat. I kontinentalt bruk är devisen en kombination av ord och bild, som dagens varumärken. En devis är mer personlig än ett märke och försöker säga något om dess ägares natur, intressen eller ideal. Trots sin mer individuella prägel har ändå deviser ofta blivit ärftliga. Impressa eller emblem kallas den Sydeuropeiska tolkningen av devisen som rymmer mer av symboliska och rebusliknande bilder.
Bomärket är den svenska varianten. Många släkter och gårdar har bomärken som ärvts från far till son. Ibland övergår de till vapen, ibland är det vapen som blivit bomärken. Ett bomärke har endast form, inte färg.
Bomärken har också en egenhet att förändras en aning så att det aldrig finns två medlemmar i en släkt som för samma märke. Märket användes främst för märkning av egendom eller för att bekräfta avtal. I modern tid har bomärkets funktion på många sätt övertagits av monogrammet.
Jesper Wasling
Registrera ditt vapen i Svenskt Vapenregister
