En vetenskap som har funnits i snart 900 år har naturligtvis präglats av många människor. Här ger vi en kort biografi över några utvalda heraldiker som varit verksamma fram till mitten av 1900-talet.

Urvalet är generöst. Huvudregeln är att hellre ta med några för många än tvärtom. Det har alltså inte alltid krävts mycket för att komma med på listan.
Orsaken är att vi vill visa upp att heraldiken skapas av många tillsammans, snarare än att några få bestämmer allt. Dessutom ser vi det hela som en form av belöning för dem som varit med och arbetat för heraldiken.

I de fall uppgifterna inte är sammanförda ur offentliga källor som tryckt litteratur, Libris eller andra publikationer är de meddelade av personerna själva.

Vi har inte gjort någon vetenskaplig genomgång eller gallring. Därför är några biografier oväntat korta medan andra är långa. Vi tar därför tacksamt emot all information vi kan få.

 

A

B

Bolander, Lars (1731-95) Konstnär och vapenmålare, Stockholm. Han målade bland annat de sköldar som användes vid den stora torneringen vid Ekolsund 1776 och utnämndes 1780 till kunglig hovmålare.
Brenner, Elias (1647-1717) Ritare i antikvitetskollegium, är den som står bakom förslagen till de flesta av de adelsvapen som tillkom under hans tid, en ”riksheraldiker till gagnet om än inte till namnet” (ämbetstiteln fanns ännu inte på hans tid), produktiv konstnär, målade framför allt ett stort antal riddarhussköldar.
Brocman, Nils Reinhold (1731-70) Kanslist vid antikvitetsarkivet. Samlade en mängd avritningar av sigill och andra heraldiska framställningar som dock förblev obearbetade.

C

D

E

Elgenstierna, Gustaf (1871-1948)Är välkänd för sitt uppslagsverk ”Den introducerade svenska adelns ättartavlor”, som utkom i nio volymer 1925–36, men han berörde också den ofrälse heraldiken i artikeln ”Om borgerliga släktvapens förekomst i Sverige” i Personhistorisk Tidskrift 1914. Källa: Libris

F

Fleetwood, Harald Gustaf (1879-19xx ) Riksheraldiker 1931–53. Hade tidigare varit anställd som sekreterare i riksheraldikerämbetet, med början 1910. Författare av handboken ”Svensk heraldik” 1917.Grundade tillsammans med Einar J:son Kedja Heraldiska Samfundet 1941 i Stockholm, som återupplivades 1992. Troligen hade han ett intresse från heraldik och genealogi med sig redan hemifrån. Hans far Harder Georg Fleetwood, som var grosshandlare i Göteborg, var släktforskare, känd under signaturen Martlet (efter de svalor, på engelska martlets, som finns i den engelskättade släkten Fleetwoods vapen).

Friedrich, Baltzar (* -1688) Målarmästare, Stockholm. Har bland annat framställt många arméfanor och riddarhussköldar under 1670- och 80-talen.

G

Galle, Erik (* – ) Den förste som i Sverige blev doktor (historia) på ett huvudsakligen heraldiskt ämne, detta genom avhandlingen ”De natura insignium cum applicatione ad insignia nobilitatis Svecanae”, framlagd i Uppsala 1747.
Gisberg, Sofia (1854–1926) Konstnärinna och överlärarinna vid Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Hon utövade särskilt ett inflytande på det textila området. Utförde bl.a. många fanor och standar.

H

Hadorph, Johan (* – ) Assessor i Antikvitetskollegium Företog på 1670- och 80-talen avritningar av vapen på väggmålningar i svenska kyrkor som ett led i den tidens fornminnesinventering, lämnade bidrag (”Påminnelser om 3 kronor”) till Schefferus arbete m.m.
Hesse, Catharina (* – ) Under några år till 1823 anlitad som brodös av fanor till krigsmakten.
Hildebrand, Bengt (* – ) Anställd medarbetare på deltid vid Riksheraldikerämbetet någon tid (före 1953).
Hildebrand, Bror Emil (1806-84) Historiker Sammanställde och skrev referensverket Svenska sigiller från medeltiden (1862-67).
Hildebrand, Hans (1842-1913) I  ett utförligt kapitel om medeltidens heraldik i Sverige berörde han också ämnet ofrälse, eller som man då sade, borgerliga sigill och vapen i sitt stora verk ”Sveriges medeltid”, 1884-98, del 2, s. 603 f. Han har även författat ”Det svenska riksvapnet” (Ant. tidskrift för Sverige, del VII, 1883).
Högberg, Carl l. (1828-1907) Målarmästare, Stockholm. Vapenmålare vid Kungl. Majt:s Orden och har även utfört flera riddarhussköldar.

I, J

K

Kleberg, Johan (1883-1957) Författare bland annat till ”Heraldiskt lexikon över å svenska riddarhuset introducerade ätter” (1919), var sekreterare vid riksheraldikerämbetet 1931–49.
Klingspor, Carl Arvid (1829-1903) Riksheraldiker  1880- författare av främst ”Sveriges Ridderskaps och Adels Vapenbok”, Stockholm 1890, även ”Handbok i praktisk vapenkonst”, Stockholm 1887, med mera.

L

Leij, Tobias den äldre (ca 1666–mitten av 1750-talet) Hovbrodör, Stockholm. Han utnämndes till hovpärlstickare (hovbrodör) 1701 och broderade många av sin tids militära fanorna från 1717 till 1744. Far till Tobias Leij d.y.
Leij, Tobias den yngre (1712- ) Hovbrodör, Stockholm. Son till Tobias Leij d.ä. Från slutet av 1740-talet, tillsammans med Christoffer Sergell, sin tids brodör av militära fanor.
Lewenhaupt, Adam, greve (1861–1944) Riksheraldiker 1903–1931. Under sin tid i ämbetet banade han väg för den ofrälse heraldikens återuppblomning i Sverige i vårt sekel, dels genom att verka för ett ökat allmänt intresset för heraldik, dels genom att ordentligt dementera den under 1800-talet inrotade missuppfattningen att enbart adeln skulle få föra vapen. Så här skrev han i Finlands Adels Förbunds Årsskrift II, 1927: ”Det är en allmänt utbredd, men fullkomligt felaktig åsikt, att det endast är adliga ätter som hava vapen. Sådana fördes av borgerskapet i de mäktiga italienska stadsrepublikerna och i de tyska riksständerna, av magistratsfamiljerna i Marseille och en mångdfald andra franska städer, av patricierna i Nederländerna, av borgare och godsägare i den sociala och politiska jämlikhetens hemland, Schweiz, ja även av de gamla bondesläkterna i holsteinska Elbmarschen. […] Både i Sverige och Finland var det dessutom vanligt under 16- och 1700-talet att ofrälse ståndspersoner, i synnerhet krigsbefälet, brukade vapen i sina sigill och det finnes även exempel på dylika uppsatta i våra kyrkor. Vapen av detta slag hava i regel ej blivit givna eller fastställda av någon överhet, men detsamma är förhållandet även med den ovedersägligt förnämaste klassen, med alla uradliga vapen.”
Linnerhjelm, Jonas Carl (* – 1829) Riksheraldiker från 1809 till sin död 1829.

M

Meck, Inga Christina (1768–1834) Hon fick 1798, som första kvinna, sitt första uppdrag att brodera militära fanor, och även hennes yngre syster Hedvig Carolina Wrangel anlitades senare. Systrarna var under 1800-talets första decennium i stort sett ensamma om att kontrakteras för brodyr av militära fanor och standar i Sverige. Hon var verksam med fanbroderi till 1832. Mor till Ingrid Carolina Meck.

Meck, Ingrid Carolina [född Wrangel af Fall] (1803–60) Brodös, dotter till Inga Christina Meck, född Wrangel (af Fall). Från början av 1820-talet verksam med brodyr av fanor liksom sin mor och moster. Hon arbetade med fanbrodyr för Kronan till 1841.

 

N

O

Oldenburg, Carl Ernst (1744- ) Gulddragare och borgmästare i Stockholm. Efterträdde sin far Franz Ernst Oldenburg i dennes yrke och övertog dennes verkstad i Stockholm. Efter Christoffer Sergell och Tobias Leij d.y. blev det han som fick brodera militära fanor och standar. Han var även periodvis borgmästare i Stockholm, under vilken tid fanbroderierna i stället ombesörjdes av hans son Frans Oldenburg, som var verksam till 1810.

P

Q, R

Rahmn, Abigaël Ulrika (*  -1791) Anlitad som brodös av fanor till Kronan mellan 1810 och 1821.

S

von Schantz, Carl Ludvig (* – ) Var 1703 Tungelfelts efterträdare såsom vapenmålare vid Kungl. Kansliet, senare assessor i antikvitetsarkivet fram till sin död 1734, i vilken egenskap han i praktiken också hade funktionen av en riksheraldiker, även om denna benämning användes först om hans efterträdare Transkiöld.
Schefferus, Johannes (* – ) Författare av ”De antiquis verisque Regni Sueciae insignibus” (om svenska riksvapnet), 1678.
Schönberg, Anders (* – 1811) Riksheraldiker 1773–1809, historisk författare. En uppsats ”Anmärkningar wid Heraldiquens öden i Swerige” som han skrivit infördes under 1757 i tidskriften ”Den swenska Mercurius”.
Sergell, Christoffer (1693–1773) Hovbrodör, Stockholm. Han inkallades från Sachsen troligen 1734 av chefen för Västgöta kavalleriregemente, greve Axel Sparre, för att bland annat brodera dekoren på hästschabrak för regementet och bodde en tid i Eksjö, där han utförde arbeten för Smålands kavalleriregemente innan han fick burskap som brodörmästare i Stockholm 1740. Hovbrodör 1745. Tillsammans med Tobia Leij d.y. sin tids brodör av militära fanor. Far till bildhuggaren Johan Tobias Sergel.
Stiernstedt, August Vilhelm, friherre (* – ) Riksheraldiker från 1855 till sin död 1880. Författare till xxx

T

Tilas, Daniel, friherre (* -1772) Riksheraldiker från 1767 till sin död 1772, tillika känd historisk samlare.
Toll, Hans (* – ) Författare av ”De äldsta svenska konungavapenbilderna och tre-kronor-vapnet”, Stockholm 1919.
Transkiöld, Conrad Ludvig (*-1766) Riksheraldiker. Han är den förste vars tjänst omtalas som en riksheraldikers, men i praktiken hade von Schantz haft delvis likartade arbetsuppgifter. Transkiöld efterträdde honom 1734 och erhöll senare titeln riksheraldiker.
Tungelfelt, Nils (* -1721) Ritare i antikvitetskollegium, utnämnd till vapenmålare vid Kungl. Kansliet, senast 1703 efterträdd av von Schantz. Omnämnd av Kleberg som ”en riksheraldiker till gagnet om än inte till namnet” (titeln fanns då ännu ej).
Törner, Johan (1712–90) Utsågs 1746 till docent i heraldik vid Uppsala universitet och var som sådan den ende akademiske specialläraren genom tiderna i detta ämne i Sverige.

U

Uggla, Carl (1725 – 1803) Godsägare på Ekeberg. I sin avhandling ”Inledning til Heraldiken” (Stockholm 1746, nyutgåva 2011 av Svenska heraldiska föreningen), gjorde han Svergies då mest genombrytande studie i heraldisk teori. Han skrev bland annat om ofrälse mäns sedvanerätt att bruka vapen i sigill: ”[…] tager sig nu hwem som wil, Wapn i sine Sigil, utan påtal”. Han har också utgivit ett par andra heraldiska skrifter, framför allt en avhandling om trekronorsvapnet 1760.

V W

Wetterstedt Nils Joakim af, friherre Riksheraldiker från 1829 till sin död 1855. Källa: H. J. S. Kleberg, ”Riksheraldikerämbetets uppkomst och utveckling”
Widebeck, Maria (1858-1929) Konstnärinna, Stockholm. Utförde de flesta av de vapenteckningar som återfinns i Klingspors vapenbok och Elgenstiernas Ättartavlor och är därmed den mest inflytelserika heraldiska konstnären under 1800-talet.Källa: J. Raneke, ”Svensk adelsheraldik”, s. 128.
Wieselgren Peter (* – ) Har författat ett manuskript ”Svensk vapentolkning” som Gunnar Scheffer ägnade en studie.
Wrangel Hedvig Carolina (af Fall) (1770–1854) Engagerades 1800 som brodös av fanor och standar till Kronan liksom sin äldre syster Inga Christina Meck (född Wrangel af Fall). Systrarna var under 1800-talets första decennium i stort sett ensamma om att kontrakteras för fanbroderi i Sverige. Hennes namn förekommer i kontrakt till 1817 men hon hjälpte sannolikt sin syster Ingrid Christina Meck och systerdotter Inga Carolina Meck även därefter.Källa:
Wretman Johan (1852–1923) Berörde ämnet ofrälse heraldik i sin handbok Släktvetenskapen med hänsyn till svensk forskning, 1924, s. 62 f., på följande sätt: ”Ur genealogisk synpunkt sett, kan det ej anses annat än berömvärt, att en borgerlig släkt efterforskar sitt i glömska råkade vapen, som möjligen återfinnes å gravstenar, i sigill å gamla handlingar o. d., och sedan på lämpligt sätt använder detsamma.”

X, Y, Z

Å, Ä, Ö

Älf, Johan (* – ) Doktor i historia vid Lunds universitet genom avhandlingen ”De insignibus rerum publicarum (Riks-Wapen)”, 1777, den andre svensken i ordningen som blivit doktor på en heraldisk avhandling.

 

 

 

Källor

Institutioner
Svenska heraldiska föreningen
Norsk heraldisk förening
Ointroducerad Adels Förening
Riddarhuset
Libris

 

Litteratur

Scheffer, CGU Heraldisk spegel (1964)

Artiklar

E. Bager i Personhistorisk Tidskrift 1934, s. 205, Libris.
Armémuseums utställningskatalog Krigets prakt, 2003, s 12–14.
Claës Uggla, ”Carl Hildebrandsson Uggla – Heraldiker, historiker, topograf, bokvän, grandsigneur” i Svenska Exlibrisföreningens cirkulär 1995:4 s. 452

 

Tidskrifter

Heraldisk tidsskrift
Sköldebrevet
Svenska heraldiska föreningens årsskrift
Vapenbilden
Våpenbrevet
Skandinavisk vapenrulla
Arte et Marte
Kalender över Ointroducerad Adels Förening
Meddelanden från Riksheraldikerämbetet

Förkortningar

SHF – Svenska heraldiska föreningen (hemsidan, tidningen Vapenbilden eller arkivet)
BHF – Borås heraldiska förening (hemsidan eller tidningen Sju härolder)
SHS – Socitietas heraldica scandinavica (Heraldisk tidsskrift)
HS – Heraldiska samfundet (hemsidan, arkivet eller tidningen Vapenbilden)
NHF –  Norsk heraldisk forening (Hemsidan eller tidningen Våpenbrevet)
SHFä – äldre Svenska Heraldiska Föreningen (Tidskriften Svenska heraldiska föreningen)