I den här artikeln presenteras tankar på att H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i guld med kedja skulle kunna anses vara en motsvarighet till tilldelning av Serafimerorden.

 

 

Alltsedan reformen på 1970-talet då svenska medborgare, med undantag för kungafamiljens medlemmar, inte längre kan förlänas svenska ordnar har medaljutdelandet blivit mer omfattande.

I medaljförteckningen som finns sökbar påwww.kungahuset.se finns under fliken med Konungens medalj i kedja ca 50 personer uppräknade som mottagare av denna medalj. Bland medaljörerna märks huvudsakligen f.d. justitieråd, överbefälhavare, ärkebiskopar, statsministrar, talmän och hovrätts-presidenter – ganska precis de kategorier som kunde förvänta sig att bli serafimerriddare förr.

Fyra tidigare statsministrar – Torbjörn Fälldin (1986), Ingvar Carlsson (1996), Carl Bildt (2003) och Göran Persson (2009) – finns upptagna bland mottagarna. Flera av äldre tiders statsministrar har varit riddare av Serafimerorden, men senaste av dessa var Axel Pehrsson-Bramstorp (statsminister 1936-36, utnämnd 1949). Av statsministrar de senaste 100 åren har även Arvid Lindman (utnämnd 1908), Hjalmar Hammarskjöld (1916), Carl Swartz (1920), Ernst Trygger (1926) och Oscar von Sydow (1935) varit serafimerriddare. Att inte fler utnämnts beror snarast på ovilja att ta emot orden av politiska skäl.

Presidentskapet i Svea hovrätt anses vara det ”finaste” juristjobbet i Sverige – till och med bättre än justitieråd. Mycket riktigt har också alla hovrättspresidenter, med undantag för Arthur Lindhagen och Herman Zetterberg, de senaste 100 åren varit serafimerriddare eller, efter reformen, innehavare av Konungens medalj i 12:e storleken med kedja. Till den senare kategorin hör Birgitta Blom (1992) och Johan Hirschfeldt (2003).

Ärkebiskopen har också traditionellt varit serafimerriddare. Den sista prelaten som hugnades med denna utmärkelse var Gunnar Hultgren (utnämnd 1964). Av hans efterträdare har Olof Sundby (1978), Bertil Werkström (1991), Gunnar Weman (1997) och KG Hammar (2006) mottagit Konungens medalj i kedja.

Riksmarskalken, med värdighet som excellens, är en av de högsta i rang i landet. Den senaste som utsågs till serafimerriddare i sitt ämbete var Stig H:son Ericson (1972); Sten Rudholm var redan serafimerriddare (i egenskap av hovrättspresident) när han utsågs till riksmarskalk. Lustigt nog hedrades han också med H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i guld med kedja 1986 vilket gör honom till ”dubbelbelönad”. Rudholms efterträdare Per Sköld fick medaljen 1991 och därefter blev Gunnar Brodin innehavare 2000 och Ingemar Eliasson 2010.

Riksdagens talman är också av tradition hugnad med rikets högsta utmärkelse. Den 6 juni 1968 skedde den sista utnämningen av första respektive andra kammarens talmän till riddare av Serafimerorden då Erik Boheman (FK) och Fridolf Thapper (AK) förärades orden. Ingen av enkammar-riksdagens talmän har således varit serafimerriddare, men de har alla mottagit Konungens medalj i kedja. Senast i raden var Björn von Sydow 2007. Den senaste överbefälhavaren som mottog Serafimerorden var Torsten Rapp 1970. Alla hans efterträdare, utom sittande Sverker Göransson, har fått H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i guld i kedja.

De ”udda” mottagarna av H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i guld i kedja får sägas vara riksdagsledamoten Alf Svensson (2007) och dåvarande statsfrun Alice Trolle-Wachtmeister (1990), tillhöriga en kategori som normalt faller utanför dylika belöningar. Den sistnämnda är numera överhovmästarinna, vilket i rang motsvaras av riksmarskalken, men ingen svensk, icke-kunglig kvinna har någonsin fått motta Serafimerorden.

Om man nu kan betrakta H.M. Konungens medalj i kedja som en motsvarighet till Serafimerorden skulle möjligen också H.M. Konungens medalj i 12:e storleken i Serafimerordens band sägas vara en motsvarighet till storkorset av Nordstjärneorden. Medaljen utdelas enligt praxis till höga hovfunktion-ärer, justitieråd, landshövdingar, näringslivsrepresentanter m.fl. kategorier som väl hade kvalat in som storkors av Nordstjärneorden om den fortfarande kunnat tilldelas svenska medborgare utanför kungahuset.
Andreas Anderberg