Ingemar Apelstigs vapen med Pro Patria-medaljen
och Svenska Heraldiska Föreningens
förtjänstmedalj.
Teckning: Ronny Andersen
Det moderna ordensväsendet utvecklades ur de andliga riddarordnar som uppstod under korstågen. De och riddardikterna inspirerade många medeltida furstar till att stifta världsliga riddarordnar. Den engelska Strumpebandsorden är den äldsta av de furstliga ordnarna. Med tiden tillkom förtjänstordnar för att belöna tjänster för kungen och riket.
I Sverige gjordes flera försök att inrätta ett ordensväsende enligt gängse Europeisk modell men det var inte förrän 1748 som Serafimerorden, Nordstjärne- och Svärdsordnarna instiftades. Serafimerorden var den främsta orden och gavs till kungahusets medlemmar samt högt förtjänta medborgare, varmed avsågs statsråd, hovpersonal och de högsta civila och militära ämbetsmännen. Svärdsorden gavs för militära förtjänster och Nordstjärneorden för insatser inom statsförvaltningen. 1772 tillkom Vasaorden för att belöna insatser inom lantbruk, näringsliv, konst, handel och andra områden där Nordstjärneorden och Svärdsorden inte kunde komma ifråga.
Sedan 1975 delas inte de svenska ordnarna ut till svenska medborgare utanför kungahuset. Utländska medborgare kan dock fortfarande belönas med Nordstjärneorden och utländska statsöverhuvuden kan erhålla Serafimerorden. Kungliga medaljer, föreningsutmärkelser och liknande kommer i fallande rang efter ordnarna.
Bakom eller under skölden. Den som har fått en orden låter ordenstecknet hänga ner rakt under skölden. Har man flera ordnar hängs de bredvid varandra. Den högsta utmärkelsegraden markeras genom att ordensbandet läggs runt skölden som om den hänger runt hjälmen, halsen, på bäraren. En orden kan också placeras vid sidan om vapnet. Eventuella ordensband ska då inte tas med.
Marcus Karlsson
Registrera ditt vapen i Svenskt Vapenregister
