För 190 år sedan fick Sverige en ny kungaätt, Bernadotte. Nu står riket åter inför det extraordinära att byta ut den släkt som tillsätter statschef. I historien har sådana händelser föregåtts av stor dramatik. Nu avgörs saken genom kronprinsessan Victorias giftermål, en statsangelägenhet som den offentliga dagordningen hittills förbigått som en privatsak. Hennes man blir stamfader för Sveriges nya kungaätt, en roll förunnad få som Birger jarl, Gustav Vasa och Jean Baptiste Bernadotte.

Arvmonarkins metod för att utse statschef innebär att man på tronen placerar en ätt, inte en person. Ämbetet går till en första ättemedlem och sedan en avkomling åt gången. Ätten är enligt den etablerade europeiska fursterätten agnatisk, dvs. består av stamfadern och de män och kvinnor som härstammar på obruten manslinje från honom.

Genom ändring av Successionsordningen (SO) 1980 infördes fullt kognatisk tronföljd för män och kvinnor. Samtidigt avskaffades kravet att en tronberättigads gemål skall vara av furstlig börd. Följderna av grundlagsreformen för den svenska monarkin och demokratin har jag närmare behandlat på DN Debatt den 21 augusti 2000.

Ändringen av SO bjöd på sensationell retroaktiv lagstiftning under protester från bl.a. Justitiekanslern, Riksmarskalken och HM Konungen själv. Riksdagen beslutade helt enkelt att avsätta kronprinsen Carl Philip och på sikt hela kungaätten, precis som vid statskuppen 1809. Den gången banade det väg för ätten Bernadotte, nu gör den sorti.

Genom att varken furstlig börd, agnatisk härstamning eller kön längre begränsar kungahuset kommer Sverige med tiden att bli en nation av prinsar och prinsessor. Alla ättlingar till Carl XVI Gustaf blir tronberättigade. Motsvarande efter 1900-talets förste kung Oskar II skulle i dag innebära uppemot 300 prinsar och prinsessor. Efter arvmonarkins grundare Gustav Vasa är antalet minst 100 000.

Den nya ordningen får också heraldiska konsekvenser. Ett skifte av kungaätt innebär att riksvapnet ändras. Den nya agnatiska ättens stamvapen tar plats i hjärtskölden, så som varit kutym i över ett halvt årtusende, allt sedan konung Karl Knutsson (Bonde). Dessutom kommer behovet av personliga vapen för kungahusets medlemmar att växa lavinartat i takt med att huset expanderar. Sveriges prinsar och prinsessor kommer snart att tillhöra många olika agnatiska släkter, och varje gång som manslinjen bryts påkallas ett nytt vapen i hjärtskölden. Så är redan fallet i Nederländerna, där drottning Beatrix i riksvapnets mitt bär sin faders Lippevapen och hennes barn i sin tur prinsgemålen van (von) Amsbergs sköldemärke.

De män och kvinnor som är successionsberättigade till den svenska tronen tilldelas sedan Gustav III:s dagar var sitt titulärhertigdöme, vars vapen ingå r i det personliga vapnet. Eftersom Sveriges landskap inte längre kommer att räcka som hertigdömen till den växande mängden kungliga kognater, kanske man i stället i tiden får tillgripa rikets 289 kommuner som grevskap (Gotlands och Härjedalens kommuner är tillika landskap). Så gott som alla har vapen i beredskap. Av hertigdömena är Västergötland, Värmland och Gästrikland-Hälsingland upptagna av de nuvarande kungabarnen och Uppland, Östergötland, Småland och Dalarna av suspenderade arvfurstar som alltjämt är i livet. Därutöver torde Lappland för alltid vara förbrukat som domän för en legitim kungaättling.

Vilket hjärtsköldemärke som kommer att återfinnas i nästa version av Sveriges stora riksvapen blir en följd av vilken ny kungaätt som kronprinsessans giftermål för till tronen. Möjligen har valet av ätt redan skett. Den 4 september 2000 bekräftade hovet för första gången förekomsten av en tillkommande för kronprinsessan: Daniel Collert. Han tillhör en agnatisk släkt Persson och har förvärvat sitt nuvarande efternamn genom adoption. Både den hävdvunna fursterätten och naturen själv lämnar den agnatiska tillhörigheten opåverkad av såväl namnbyte som adoption. Det senare visas av bl.a. fallet Jean Baptiste Bernadotte, som trots Karl XIII:s adoption inte anses tillhöra dennes Oldenburgska ätt. För varken Persson eller Collert är något släktvapen känt, varför det skulle bli aktuellt att komponera ett helt nytt sköldemärke till riksvapnets hjärtsköld.

Per Andersson

[Ursprungligen publicerad i Vapenbilden #49:2000]