Du tog ju över som redaktör 1988. Vad var dina första intryck av att jobba med Vapenbilden?

–Om jag minns rätt var det under min tid som artiklar premierades framför “konfrontationsinlägg” som till exempel  mellan statsheraldiker Clara Nevéus och Uno Lindgren (Vapenbilden 21 och 22). Balanserade inlägg är mera givande.

Vilka planer hade du för tidningen och vilka förändringar är du särskilt stolt över?

– Mesta tiden utgjordes redaktionen av mig, och måhända resulterade det i en vinkling av innehållet åt södra delen av landet. Att genealogin gavs mer utrymme fann jag nödvändigt för att illustrera och förklara t.ex. glidningar mellan bomärke och heraldiskt vapen och s.k. osäkerhet inom lågfrälset när det gällde vapenbilden.

Finns det några favoritartiklar som du tycker illustrerar ditt arbete och vad var det svåraste i arbetet som redaktör?

– Det svåraste var nog att sätta sig in i artikelbidragens ibland mångskiftande material och försöka förkovra sig.

Vad är det roligaste?

– Alla kontakter med duktiga skribenter och heraldikintresserade var mycket inspirerande. Att min redaktörsperiod också delvis sammanföll med min tid som redaktör för Skandinavisk Vapenrulla/SVR bidrog förstås till utökat kontaktnät, ack så väsentligt för en ensam redaktör.