Hur skall medaljer bäras?

En granskning av offentligt buren grannlåt

Såsom intresserad av faleristik, dvs läran om ordenstecken, medaljer och dylikt, blir man minst sagt förskräckt över hur personer uppträder med dylika utmärkelser på sin klädsel, och detta gäller även personer på en viss social och utbildningsmässig nivå.

Genom skildringar av offentliga tillställningar i massmedia och genom att umgås i den rika floran av ordenssällskap blir man varse de mest häpnadsväckande företeelser i samband med bärande av civil högtidsdräkt, en sak som i och för sig även innebär stora problem.

Det förekommer sålunda män i ordenslivet som utan att skämmas bär sin faders efterlämnade medaljer, och en för sitt medlemskap i ett tjugotal ordenssällskap känd man bär om halsen den Kungl Patriotiska sällskapets belöningsmedalj i guld av första storleken som tilldelades hans fader. För att motivera att han själv skulle ha tilldelats denna medalj berättar han en minst sagt långsökt historia, som han tror att åhöraren skall svälja: ”Som barn lekte han vintertid i Hagaparken, då med facklor försedda slädar med de kungliga barnen passerade, varvid han tjuvåkte bakpå släden med kronprins Carl Gustaf. Prinsens kläder skall ha tagit eld från facklan och tjuvåkaren ha dragit prinsen ur släden och släckt elden i snön. Detta skulle ha resulterat i denna medalj”.

Att lysa med lånta fjädrar för tankarna till den provokativt lagde adelshistoriker som var introducerad som lågadlig på Riddarhuset, men kallade sig friherre, var filosofie kandidat, men kallade sig Dr phil, då han ansåg sin examen likvärdig med tysk doktorsexamen, och var värnpliktig fänrik i kavalleriet, men kallade sig ryttmästare. Han uppträdde den 6 juni på Stockholms stadion i en FBU-avdelning med tyska Järnkorset på svenska arméns uniform under åberopande av att han skulle ha tilldelats detta vid tjänst i Waffen-SS. Senare uppträdde han vid en jubileumstillställning i Stockholms stadshus, då endast två närvarande bar storkorsband: överståthållare Johan Hagander och han. För överståthållarens del rörde det sig om storkorset av Nordstjärneorden, men för hans del om Lazarusorden, en omstridd privatorden; se nedan.

Kedja runt halsen…

På högsta sociala nivå existerar en inte ovanlig företeelse, nämligen bärande av ordenskedja, inte på axlarna, utan runt halsen, så som Islands kvinnliga president bar Serafimerordens kedja, och dessutom utan att ha flyttat över ordenstecknet från bandet till kedjan. Det senare inträffade för övrigt vid det svenska statsbesöket nyligen i Thailand, då kung Bhumibol bar kedjan utan ordenstecknet, som satt kvar på axelbandet, som han felaktigt dessutom samtidigt bar. Man frågar sig onekligen om bruksanvisning inte medföljer.

På en något lägre social nivå, nämligen Nobelfesten, kan konstateras framförallt den akademiska världens uppfattning om stil och etikett. Den professor som under många år förde drottningen till bordet är förmodligen berättigad att bära de utmärkelser han har på sig, men hur bärs de?

Ett helt knippe halsdekorationer bär han i långa halsband som ett röse ända ned på magen. Halsdekorationer skall ju bäras omedelbart intill rosetten bredvid varandra och bör inte vara fler än tre. Sedan detta noterats, förvånas man inte över att han skålade med drottningen med sluten front, dvs med höger hand

Tänk att det skall vara så svårt att på ett acceptabelt sätt bära medaljer. Det finns ju handledningar, och man får väl förmoda att de som bär medaljerna sätter värde på dem och bär dem med en viss stolthet, annars skulle de väl låta bli. Det är därför obegripligt att de inte tar reda på hur de skall bäras och undviker att bli ansedda som töntar. Det är sålunda inte ovanligt att se kungliga ordenstecken och medaljer bäras huller om buller med diverse sällskaps interna medaljer, som inte får bäras i ”den allmänna världen”, och mitt i alltihopa en bröstnäsduk. För säkerhets skull kanske man också blandar originaldekorationer med miniatyrer.

Apropå miniatyrer finns det personer som tackat nej till guldmedaljen För nit och redlighet i rikets tjänst och i stället tar en klocka eller en vas, men som trots det skaffar och bär en miniatyr av medaljen. Detta att bära en miniatyr av en medalj man inte har är som att äta upp kakan och ändå ha den kvar och måste anses lika märkligt som att tacka nej till ett adelskap och ändå kalla sig adlig, och hur gör man då det på inbjudan föreskrives stora medaljer?

Ett stort problem i detta sammanhang är alla dessa illegitima privatordnar, som påstår sig vara återupplivade medeltida riddarordnar, till exempel den ovannämnda Lazarusorden, Tempelherreorden, S:t Konstantin den Stores Orden, Niadh Nasc och S:t Stanislas Orden. Vanliga ordenssällskaps gradtecken får inte bäras i ”den allmänna världen”, det vill säga utanför sällskapet, men dessa privatordnars gradtecken anser man sig kunna bära till och med i andra ordenssällskap. Det förekommer att man excellerar i diverse storkorsband och kraschaner, förlitande sig på att de flesta gästerna är helt okunniga på området och värden och övriga, som genomskådar bluffen, inte gärna vill säga ifrån och ställa till scener. Att man framställer sig själv i en löjlig dager, tycks man inte fatta.

Stjärnbeströdd mariestadsbo

Dessa illegitima ordnar för tankarna till den pensionerade polis i Mariestad som 2004 presenterades i lokalpressen i samband sin 80- årsdag. Han sade sig ha tio riddarordnar från tre världsdelar samt vara general och kommendör i Estland, spansk hedersgeneral och sist men inte minst femstjärnig amerikansk general, vilket han var ensam om i Europa. Han var avfotograferad i ”amerikansk uniform” och med ”marskalksstav”. Ett halvår senare skriver samma tidning att han ”kan bli utnämnd till generalmajor” genom att en privatperson skrivit till försvarsministern och föreslagit att pensionären, som är ordförande i Skaraborgs karoliner, skall utnämnas till generalmajor ”vid Kungliga livregementets grenadjärer”. Tala om lånta fjädrar och okunnig journalistik.

Till slut några reflektioner om utmärkelsers bärandeordning, och då avses endast offentligt bärbara utmärkelser. Eftersom försvarsmakten är mer eller mindre ensam om att ha bärandebestämmelser för utmärkelser, används dessa okritiskt även på den civila sidan.

En av dessa bestämmelser som kan ifrågasättas är att man jämställer förtjänstmedaljer med minnes- eller deltagarmedaljer och hänför dem till samma kategori, i stället för att låta kategorin förtjänstmedaljer (i skilda valörer) komma före kategorin minnes- eller deltagarmedaljer.

En minnes- eller deltagarmedalj, som tilldelas alla utan förtjänst, kan ju inte jämställas med en förtjänstmedalj. En annan bestämmelse som av praktiska skäl mycket väl kan ifrågasättas är att bärandeordningen i varje kategori och valör bestämmes av instiftningstidpunkten (undantagandes försvarsmaktens egna medaljer), i stället för att ordningen får bestämmas av tidpunkten för tilldelandet av utmärkelsen.