Hjälmprydnaden är vapnets näst viktigaste del. Motivet kan vara detsamma som sköldens bild men kan också användas som en helt unik symbol.

I brittisk heraldik är hjälmprydnaden alltid skild från sköldens motiv medan den tyska heraldiken ofta upprepar sköldens motiv på hjälmen. Kanske är det därför som tyskar och skandinaver ofta byter hjälmprydnad för att skapa en personlig variant av släktvapnet, en tradition som är helt okänd på de brittiska öarna.

Hjälmprydnader finns redan på 1200–talet. Birger jarls sigill från 1249 visar den första svenska hjälmprydnaden och från 1291 härstammar det äldsta svenska sigillet som visar en hjälmprydnad utan sköld. Det tillhörde riddaren Holmger Ulfsson (tre stengavlar). Redan då var hjälmen med sin prydnad en del av vapnet som kunde vara lika viktig som sköldemärket.

Hjälmprydnadens symboliska värde är lika stort som sköldens men den kan också användas som en pampig avslutning på vapnet. Tyvärr finns det inga nordiska vapenböcker som utgår från hjälmprydnaden och därför är det svårt att veta om ens hjälmprydnad är unik. En stor mängd släkter har samma hjälmprydnad, inte minst de som bara har vingar eller horn.

Skölden har två dimensioner, hjälmen tre. Det betyder att hjälmprydnaden kan tecknas på ett annat sätt än skölden. Man kan avbilda den rakt framifrån eller i profil. Däremot kan man inte låta delar av hjälmprydnaden flyga fritt ovanför hjälmen. Om skölden är en tavla är hjälmprydnaden en skulptur varför det som avbildas på något sätt måste vara förankrat i hjälmen. Tänk på hjälmen som en piedestal som bär upp en skulptur. Det som inte är förankrat i piedestalen eller skulpturen kommer att falla platt till marken.

Prydnad utan hjälm. Ibland kan en konstnär känna att det blir för otympligt att avbilda ett vapen med hjälm. Man kan då lägga hjälmprydnaden och hjälmbindeln direkt ovanpå skölden, utan att hjälm och hjälmtäcke används. Det är relativt vanligt i brittisk heraldik men har gamla anor också i Sverige. Första kända exemplet är stockholmsborgaren Peter Kruse som använde det här framställningssättet i sitt sigill från 1618.

Bara fysiska personer. Svensk heraldisk sed säger att en hjälm och hjälmprydnad bara bör användas av individer, släkter och släktföreningsvapen eftersom hjälmen är intimt förknippad med människan i rustningen. Svenska myndigheter har nästan aldrig använt hjälm eller hjälmprydnad.

Det finns emellertid inga regler som säger att en förening eller ett företag inte får använda sig av hjälm med hjälmprydnad om de ändå skulle vilja det. Flertalet heraldiska föreningar använder sig av ett fullständigt vapen med sköld och hjälmprydnad, se bara Svenska Heraldiska Föreningens vapen på sidorna 10 och 11.

Jesper Wasling

Här kan du köpa häftet Heraldik för nybörjare
https://shop.heraldik.se/produkt/heraldik-for-nyborjare/