Mitt vapen
Per-Arne Hjort
medlem i Svenska Heraldiska Föreningen

I denna artikelserie intervjuas vapenbärare om deras vapen. Vi började med styrelsen i Svenska Heraldiska Föreningen, men redan nu har en av våra medlemmar intervjuats, nämligen Per-Arne Hjort.

Sköld: Ginstyckad i svart och guld och belagd med en upprest hjort i motsatta tinkturer.
Hjälmtäcke: Svart fordrat med guld.
Hjälmprydnad: Två hjorthorn i guld.

– SV-279, SVR 754/2016

När antogs vapnet?

– Mitt vapen fann sin nuvarande form runt 2011 efter att ha föregåtts av några mer eller mindre lyckade varianter som jag hade börjat skissa på redan i slutet av 90-talet. 2012 bestämde jag mig för att ansöka om registrering i Svenskt Vapenregister och i februari 2015 blev vapnet registrerat som nummer SV-279. I år publicerades det också i Skandinavisk Vapenrulla, tolkat och tecknat av Ronny Andersen.

Varför ser det ut just såhär?

– Eftersom vårt släktnamn, soldatnamnet Hjorth, tilldelades en anfader vi Skaraborgs Infanteriregemente på 1820-talet har skölden fått ”låna” sin ginstyckning och tinkturer av de nummertavlor som förr utmärkte indelningsverkets soldat och ryttartorp i Västergötland. Det känns historiskt rätt att använda samma sköld, som ett ”talande vapen”, men då belagd med en hjort i stället för regementsbeteckning och nummer. De motsatta tinkturerna tycker jag ger en snygg kontrast.

Hur gjorde du när du antog vapnet?

– Att ansöka om registrering var enkelt. Jag laddade ned ansökningsblanketten från Svenskt Vapenregisters hemsida, fyllde i mina uppgifter, kompletterade med en skiss av vapnet, samt betalade in den högst rimliga ansökningsavgiften. Med spänning följde jag sedan granskningsprocessen på vapenregistrets hemsida: Först ett preliminärt godkännande med blasonering i text men ”vapnet ännu inte ritat”. Därefter Magnus Bäckmarks tolkning i enlighet med de av Vapenregistret fastställda schablonerna. Och, slutligen, definitivt godkännande och införande i registret!

Hur använder du ditt vapen?

– Själv använder jag mest mitt vapen digitalt, i min privata e-post och liknande, men även som Ex-Libris och i brevhuvuden. Håller nu också på att skapa mig en sigillstamp för lacksigill, mest för skoj skull.

Något mer du vill berätta?

– Jag försöker övertala vänner och bekanta att också ta sig egna vapen och låta registrera dessa, men intresset har hittills varit…, hur skall jag säga, …”tveksamt”. Totalt har jag nog ritat något tiotal vapenförslag för att hjälpa folk på traven, men ännu har ingen av dessa ”kommit till skott”.
Det mest fascinerande med heraldik tycker jag är kombinationen av dess strikta regelverk och de ändå närmast oändligt många tolkningsmöjligheter som ryms inom en given blasonering! Dessutom blir tillvaron mycket vackrare!