Clara Nevéus, 1934-2017

Vapen Bager.

Förre statsheraldikern, fil. dr Clara Nevéus, Uppsala, har avlidit i en ålder av 82 år. De närmaste anhöriga är maken Torgny och sönerna Ingmar, Tryggve och Svante med familjer.

Clara var dotter till stiftsjägmästaren Emil Bager och hans hustru Greta. Hon växte upp på Torsberga gård i Södermanland och tog studenten i Eskilstuna 1953. Studier i humaniora vid Uppsala universitet ledde fram till en fil kand 1957 och en fil lic i historia 1964 samt en livslång karriär inom arkivväsendet. Redan under studietiden tjänstgjorde Clara periodvis på Landsarkivet i Uppsala och Riksarkivet, där hon fick en tjänst som arkivarie 1965.

Clara lyckades fullfölja avhandlingsarbetet parallellt med tjänstgöringen på Riksarkivet och en växande familj. Detta var en prestation i en tid då kvinnliga arkivarier var sällsynta på Riksarkivet och förståelsen för viljan att både göra en akademisk yrkeskarriär och bilda familj var begränsad. Doktorsavhandlingen lades fram i Uppsala 1974 och fick titeln Trälarna i landskapslagarnas samhälle. I denna tecknas en bild av trälarnas livsvillkor utifrån det spröda källmaterial, framför allt landskapslagarna, som står till vårt förfogande.

Clara befordrades 1967 till 1:e arkivarie och var chef för Riksarkivets medeltidssektion. En avgörande förändring i yrkeslivet inträffade 1983, när Riksarkivets heraldiska sektion efter interna konflikter upplöstes och verksamheten överfördes till medeltidssektionen. Clara blev därigenom utan vidare förberedelser ålagd att ta hand om statens heraldiska verksamhet, vilket var ett helt annat uppdrag än att förestå medeltidssamlingarna. Här skulle hon nu som statsheraldiker tillsammans med en heraldisk konstnär skapa vapen, fanor och emblem åt kommuner och statliga myndigheter och samtidigt företräda staten i ansvaret för detta kulturarvsområde. Till uppdraget hörde också att hantera förfrågningar från forskare och allmänhet.

Det har funnits en riksheraldiker och sedermera en statsheraldiker i Sverige sedan 1700-talet men aldrig tidigare hade befattningshavaren varit en kvinna, vilket inte gjorde uppdraget lättare i en verksamhet där många självutnämnda (manliga) experter var verksamma. Det hör till Claras förtjänster att hon med detta svåra utgångsläge lyckades stabilisera verksamheten och vidareutveckla den. Den vetenskapliga grund på vilken verksamheten bedrevs och hennes handfasta sätt vann omvärldens förtroende. Clara gick i pension 1999 och hann innan dess publicera handboken Ny svensk vapenbok (1992) och flera andra arbeten inom heraldik och sigillografi.

Vi som har haft förmånen att lära känna Clara minns med värme hennes jordnära och handfasta sätt att hantera sin omvärld. Under somrarna brukade hon tillsammans med Torgny återvända till barndomens Torsberga, men nu i den kära Grindstugan, där många av oss åtnjutit hennes gästfrihet.

Henrik Klackenberg
statsheraldiker