Kaptenen som vägrade stryka flagg

28 juli 1704 siktade Gustaf Psilander den engelska eskadern vid inseglingen mot Engelska kanalen. Det här var inte bra alls. Kapten Gustaf Psilander förde befälet på linjeskeppet Öland. Hans uppdrag var att eskortera en konvoj med handelsfartyg. Kapningar var inte ovanliga vid den här tiden så eskorten var fullt befogad. Att möta engelska örloggsflottan vid den här tiden var inte kul alls. England hade utropat överhöghet över alla hav. Det innebar att de ansåg att andra länders örloggsfartyg var skyldiga att visa sin underdånighet inför engelska genom att stryka flagg vid möte till sjöss. Stryka flagg innebär att man halar nationsflaggan. För de flesta flottor innebär detta också kapitulation. Eftersom Engelska flottan faktiskt var i särklass vid den här tiden så fick de örloggsfartyg som misslyckades med att undvika möte helt enkelt bita i det sura äpplet och hala flaggan eller gå under.

Nu stod Gustaf Psilander inför en övermakt på åtta engelska linjeskepp och en fregatt. Enligt svenskt reglemente vid den här tiden betraktades kapitulation som förräderi. Lite väl hårt kan man tycka men glöm inte bort att kungen hette Karl XII. Gustaf behöll flaggan i topp. Den engelska befälhavaren William Whetstone hade då inget annat val än att beordra attack. Striden stod i fyra timmar. Öland lyckades förstöra inte mindre än tre engelska linjeskepp innan hon själv var satt ur stridbart skick. Likaväl vägrade Gustaf att stycka flagg. Han lyckades hitta en annan utväg. Han visade flaggan i schau. Det betyder att man binder ihop den så att den inte kan flyga fritt. Denna signal betyder att man är i sjönöd. William Whetstone som var mycket imponerad av den djärve svensken, godtog denna signal. Öland bogserades till England där Gustaf Psilander officiellt fängslades. Dock reparerades skeppet på Englands bekostnad och tre månader efter slaget fick Gustaf Psilander segla hem. Han hade tydligen vunnit deras respekt. Där kunde hjältesagan varit slut. Förargligt nog förliste Öland vid Skagen på vägen hem.

Nåja, det hindrade dock inte att Gustaf vann ryktbarhet efter slaget som kom att kallasslaget vid Orford Ness. Han gjorde en finfin karriär i flottan och slutade som Amiral. Han blev adlad 1712 och upphöjd till friherre 1719. Dessutom blev han landshövding och riksdagsman.

Det adliga vapnet är kaxigt. Särskilt tydligt blir budskapet i hjälmprydnaden. En svensk örloggsflagga omgiven av åtta engelska. Uppenbart syftar detta på bataljen med engelsmännen. Min tolkning är att även själva vapnet har exakt samma symbolik. Blasoneringen lyder: En blå Skiöld, hwar i wisa sig åtta gyllene Kulor 4. 3. 1. med en Chef af gull, hwar i ligger et af de gamblas Krigs-skiep af blå färg. Åfwan på Skiölden står en öpen Törnerhielm, hwarutur upstiger en swensk Cron flagga emellan åtta Engelska flaggor. Krantzen och löfffwärcket är af gull ock blått.

 

Martin Trägen

 

Du gillar kanske också...