Mitt vapen
Claus K. Berntsen
vice ordförande i Svenska Heraldiska Föreningen

I denna artikelserie intervjuas vapenbärare om deras vapen. Vi börjar med styrelsen i Svenska Heraldiska Föreningen. Först ut är Claus K. Berntsen som är vice ordförande sedan 2009.

Sköld: Genom ett inböjt mantelsnitt delad i guld, vari två röda liljekors, och rött, vari ett avslitet björnhuvud av silver med blå beväring.
Hjälmtäcke: Rött fodrat med silver.
Hjälmprydnad: En uppstigande röd björn med beväring av guld i ramarna hållande ett liljekors av silver.

– SV-73, SVR 715/2011

När antogs vapnet?

– Jag antog mitt nuvarande vapen 2009, efter att först ha antagit vapen 2004. Med tiden upptäckte jag dock att jag inte var helt nöjd, och fick en möjlighet att ändra vapnet i samband med registreringen i Svenskt Vapenregister.

Varför ser det ut just såhär?

– Björnhuvudet är ett talande element för efternamnet Berntsen, egentligen samma ordskämt som i vapnen för Berlin och Bern, då björn på tyska ju heter Bär. Korsen valdes ursprungligen lite på måfå, men jag har kommit att bli väldigt förtjusta i just liljekorsen, och det inböjda mantelsnittet för att det är lite ovanligt, och i mitt tycke ett elegant sätt att dela skölden på. Att låta björnen och liljekorsen förenas i hjälmprydnaden var naturligt ända från början, och var med redan i vapnet från 2004.

Hur gjorde du när du antog vapnet?

– När jag först kom i kontakt med heraldiken, så läste jag allt jag hittade. Dock kände jag att mina egna kunskaper inte räckte till, men hade upptäckt International Association of Amateur Heralds som erbjuder folk hjälp med att designa vapen. Resultatet blev det vapen som sedan kom att förenklas 2009 till mitt nuvarande vapen. Vid förenklingen hade jag god hjälp av vänner som kom med goda förslag och idéer, och särskilt Ronny Andersen som föreslog just det inböjda mantelsnittet.

Hur använder du ditt vapen?

Claus K. Berntsens badge, ritad av Ronny Andersen.

– Jag använder vapnet överallt där jag kan! Jag har alltid på mig min sigillring, och ganska ofta manschettknappar med hjälmprydnaden. Sedan har jag ett antal uppritningar av vapnet för olika ändamål, exempelvis korrespondenskort, brevpapper, och bordsplaceringskort. Sigillringen använder jag dock inte så ofta när jag skickar brev, då lacksigill gärna går sönder i postens hantering, så därför har jag istället papperssigill som jag använder. Sedan har jag en både en bordsflagga som används vid heraldiska middagar, och en heraldisk vapenfana, som används mycket sällan, men som jag ser fram emot att ha med till kongressen i Glasgow i augusti 2016, där det ryktas om heraldisk parad. Dessutom har jag roat mig med att ta fram en badge, som dock inte riktigt har hittat sitt användningsområde ännu.

Något mer du vill berätta?

– Jag har med åren haft nöjet att hjälpa ett antal människor att själva anta vapen, ofta utifrån ett samtal om det egna vapnet, och kan bara uppmana alla att själva anta ett vapen, om det inte redan finns ett i släkten man kan använda!