Biskopen med bjälken i sitt öga

Råda socken mellan Vänern och sjön Skagern ligger numera i Värmland men tillhör Skaraborgs län. Den benämnes Södra Råda till skillnad från en annan socken Råda i Värmland, längre norrut i landskapet. Det finns ytterligare en socken med namnet Råda i Västergötland, som ligger strax utanför Lidköping i Kållands härad.

För att återgå till det första Råda så finns här en av vårt lands märkligare kyrkor, som består av en timmerbyggnad från 1200-talet. Enligt en ännu läsbar inskrift dekorerades kyrkans kor år 1323. Det är målningar i höggotisk stil med huvudmotiv från Jungfru Marias historia med apostlar och heliga män i klara färger, som strålar mot betraktaren. En av målningsscenerna visar en riddare klädd i pansarskjorta med sköld, hjälm och hjälmprydnad förande en lansfana. Sköldemärket är en bjälke med röda färgspår mot en ljus sköldyta. Lansfanan har även inslag av rött. Riddaren är inbegripen i samtal med en likaledes ringbrynjeklädd man med järnhatt.

Vid tiden för målningsdekorationens tillkomst var Peder Larsson biskop i Skara, men p.g.a. sin höga ålder och dåliga syn fick han påvligt tillstånd att anställa en medhjälpare. Sedan följde en rad biskopar med korta ämbetsperioder innan Nils blev biskop. Ämbetsperioden blev 1356–1386. Hans patronymikon var tidigare okänt, men vid ett närmare studium av urkunder från denna tid var hans fars namn Siggesson. Hans episkopat inföll under en fortsatt orolig tid, då oppositionen mot kung Magnus slutligen ledde till att Albrekt av Mecklenburg blev kung i Sverige. Skara stift blev dock i det längsta lojalt mot Folkungarna. Enligt krönikan drabbades biskopen hårt under dessa inbördesstrider. Åren 1372 och 1380 brändes t.ex. domkyrkan. Biskop Nils skrev inlagor om tidens laglöshet och om fogdar och andra kungens män, som utsatte kyrkan för övergrepp av skilda slag. Det är mot denna bakgrund av tidens oro inom stiftet som man får se bilden i Råda kyrka.

Storman på Kålland

Då Nils tillträdde biskopsämbetet 1356, bör han ha varit åtminstone i 40-årsåldern. Tidigare hade han varit kanik i Skara och kyrkoherde i Otterstad längst ute på Kållandshalvön. Han kallas också i krönikan ”Nielss aff Kollen” och nämns som född i Råda. Vilket Råda kan man fråga sig? Norra Råda uppe Värmland kan vi väl utesluta i detta sammanhang, men Råda på Kålland ligger betydligt närmare Skara. En av denna sockens större gårdar har också namnet Siggetorp – kanske en tillfällighet.2 Om biskop Nils ättetillhörighet tiger källorna, och om fadern Sigge vet vi ingenting. Frågan är om man möjligen kan koppla ihop Råda-bildens sköldbärande riddare med biskopens familj? Vid tiden för uppmålningen var Nils bara en ung pojke. Fadern Sigge kan ha varit en lokal storman med kristligt sinnelag och en önskan att sonen skulle gå den kyrkliga banan, och han kan ha bekostat sin sockenkyrkas utsmyckning. Att han därvid passade på att föreviga sig själv i en för familjen betydelsefull händelse var ingenting ovanligt vid denna tid.

Trots att, som framgått av det föregående, mycket talar för att Råda på Kålland kan ha varit biskopens födelseplats, finns det annat som talar emot. Nils har haft betydande ekonomiska intressen närmare Södra Råda. År 1371 bytte han till sig en gård i Björsäters socken, hälften av ön Onsö i Vänern och en kvarn i Ullervad vid Mariestad knappt 5 mil från Södra Råda. Ett annat indicium, som också kan tyda på ett samband mellan Nils och målningarna i Råda, är att de var helgade åt Jungfru Maria. (Domkyrkan i Skara var dock helgad Maria.) Hans dyrkan av Maria framgår tydligt i hans sigill som kanik och kyrkoherde. Biskop Nils är den förste av skarabiskoparna som låter avbilda sitt ättevapen bjälken i sina ämbetssigill. Riddaren på kyrkväggen för en röd bjälke på skölden och tillhör därmed en ättegrupp i centrala Västergötland, som kan beläggas just med en röd bjälke på sina sköldar. Att Nils tillhörde en lokal frälseätt förefaller också sannolikt.

Noter

1 Matteus 7:3
2 Det fanns också en biskop Sigge Jonsson (1340–1352).

Södra Råda kyrkas höggotiska målningar har ingående behandlats av flera konsthistoriker som Andreas Lindblom, Åke Nisbeth, Marian Ullén, Erland Lagerlöv m.fl. Man har i huvudsak ägnat sig åt utsmyckningens stil och program men sett den sköldbärande riddaren som bifigur.

Källor och litteratur

Nordberg, Tord O:son: Södra Råda gamla kyrka (Sv. Fornm.pl., uppl.3, Stockholm)
Svenskt Diplomatarium (SD) nr 5604, 5618, 5874, 5875, 5942, X 78.
Riksarkivets pergamentsbrev (RPB) nr 1656
Scriptores rerum sveciarum medii aeri I–III (SRS), Uppsala 1838–1876
Raneke, J: Svenska Medeltidsvapen I–III, Lund 1982–85, s. 9ff

Jan Raneke