Fira Bartolomeus namnsdag – Ta dig ett vapen-dagen!

Idag är det Bartolomeus namnsdag. Vi tänkte introducera 24 augusti som en högtid i heraldikens tecken. Nedan är en artikel införd i nummer 126 i Vapenbilden:

Bartolus de Saxoferrato

Låt oss utlysa 24 augusti till minnesdag för Bartolus de Saxoferrato, juristen som redan 1355 skrev heraldikens viktigaste verk om vapenrätt.

Den italienske juridikprofessorn Bartolus de Saxoferrato – från Venatura utanför Sassoferrato räknas som en av de mest namnkunniga i vår del av världen när det gäller rättslära. Efter studier vid universiteten i Perugia och Bologna tog han doktorsexamen 1334 endast 21 år gammal.

1339 började han undervisa, bland annat vid universitetet i Pisa.

Förutom att han utsågs till hedersmedborgare i Perugia och utnämnd till consiliarius av Karl IV så var han mycket produktiv och skrev ovanligt många böcker, kommentarer och avhandlingar trots att han avled redan 1357 vid 43 års ålder.

Han ligger bakom många nya rättsliga begrepp bland annat inom fältet där lagar hamnar i konflikt med varandra. Han skrev om konstitutionell rätt och framförallt om det som intresserar oss: vapenrätt.

Hans mest kända avhandling om just vapenrätt är Tractatus de insigniis et armis som på ett systematiskt sätt behandlar heraldik och vapenrätt. Den avhandlar i och för sig även problematik kring varumärkesrätt men det är här vi hittar hans mest citerade rader:

Quilibet potest sibi assumere arma et insignia, illa portare et in rebus propriis impingere.”

”Envar har rätt att ta sig ett vapen, föra det och märka sina ägodelar med det.”

Det är inte helt fastställt när han skrev sitt traktat. En del menar att den skrevs efter 1355 då han av Karl IV erhöll sitt eget vapen, vilket kanske dock är en skröna. Vapnet nämns i skriften, vilket också bekräftas av en samtida jurist Angelo degli Ubaldi och det räcker för andra. ”I ett gyllene fält ett rött lejon med två svansar” en variant av det Böhmiska vapnet.

Han hann dock aldrig slutföra traktatet innan han dog, men hans svärson avslutade och gav ut det. Boken blev populär och hundratalet kopior har överlevt sedan medeltiden. Den har inte minst varit central för den heraldiska litteraturen där i princip alla tidiga verk hänvisar till och citerar de Saxoferrato.

Traktatet inleds med ett resonemang kring vilka som har rätt till de insignier och vapen som hör till ett ämbete eller en viss rang. Vidare skriver han att en del vapen hör till enskilda personer, adliga eller ofrälse, varav en del av dessa har givits dem av någon furste eller länsherre. Här nämner han att han bevittnat när Karl IV förlänat vapen och beskriver då även sitt eget i samma mening: ”Vid sidan av andra som förlänades vapen, gav kejsaren mig och mina efterlevande ett rött lejon på ett gyllene fält”.

Stefan Bede