Prästers vapen – ett stickprov 1688

Så som redan Gustaf Elgenstierna framhöll i Personhistorisk tidskrift 1914 (s 33) ”fanns [det] mot slutet af 1600-talet och hundra år framåt knappast en ofrälse officer eller civil tjänsteman, som icke lät göra sig ett vapen. Men äfven bland präster och borgare blef det allmänt”.

 

En riktig fyndgruva för att hitta sådana vapen är samlingen Eder i Riksarkivet i Stockholm. I sina trohetsförklaringar till varje ny kung har ämbetsmän och präster nämligen sällan försummat att använda sitt sigill, om de haft något. Här ska ett urval av prästers sigill lyftas fram. Alla vapensigillen är hämtade från de eder som prästerna ifråga gav till kung Karl XI 1688.

Agrell

Nils Nilsson Agrell, 1652–1692, kyrkoherde i Torp och Kinnared. De tre axen i hjälmprydnaden antyder släktnamnets härledning från latinets ager, åker.

Aurivillius

Christopher Aurivillius, 1652–1709, rektor vid Gävle skola. Örat sammanhänger med att namnet Aurivillius är en latinisering av Örby i Uppland. Sköldemärket beläggs även hos en brorson, fast med gudsnamnet i hebreisk skrift i hjälmprydnaden arrangerat strålande över en duva.

Berg

Johan Berg (död 1707), kyrkoherde i Färila. Den här typen av sköld, indelad i flera fält, är ovanlig bland ofrälse och antyder ett anspråk på ädelhet, eftersom adelsvapen kunde komponeras på sådant här sätt. Möjligen kan vapenantagaren därför ha varit Bergs far, som var läns[1]man

Cavallius

Olaus Cavallius, 1648–1708, kyrkoherde i Virestad. Duvan som segrande sitter på den hopringlade ormen (djävulen) har en religiös symbolik.

Friis

Göran Larsson Friis, död 1688, kyrkoherde i Veddinge, Ås och Sällstorp. Duvan på ormen är inte främmande prästerlig vapenbild.

Frondin

Erik Frondin, död 1708, kyrkoherde i Östervåla. Från ormstaven uppskjuter två blad.

 

Gestrinius

Samuelt Gestrinius, 1644–1698, komminister i Bollnäs. Lammet som segrande går på ormen är en allegorisk bild för Kristus seger över djävulen.

Hagman

Henrik Hagman, 1646–1698, kyrkoherde i Räng och Stora Hammar. I det i storlek och noggrannhet påkostade sigillet har prästen också kostat på sig en tydligt graverad öppen hjälm.

Hambræus

Nicolaus Hambræus, död 1696, kyrkoherde i Malmö S:t Petri. De talande hammarna syns i det här fallet vara stridshammare.

Hamming

Lars Hamming, död 1687, kyrkoherde i Älvkarleby. Tydligt marina motiv med de korslagda metkrokarna och tritonen med treudd i hjälmprydnaden.

Isæus

Eric Isæus, 1640–1692, kyrkoherde i Segesta och Hanebro. Strutsplymer har ibland framhållits som särskilt utmärkande för civilt ämbetsmannaskap.

Kellander

Petrus Kellander, 1655–1709, kyrkoherde i Stora Lundby, Skallsjö och Lerum. Tritonen som håller en palmkvist i skölden är gissningsvis vald som ett marint märke med anledning av släktnamnets anknytning till vatten.

Knopf

Hieronymus Johannis Knopf, 1659–1705, kyrkoherde i Frenninge och Vollsjö. Vapnets komposition antyder sannolikt hög ålder. Släkten är en gammal prästsläkt från Danmark.

Krook

Laurentius Krook, död 1699, kyrkoherde i Värnamo. Talande metkrokar som hjälmprydnad. Hjälmprydnaden kunde under den här epoken placeras direkt på skölden i sådana här barocka framställningar.

Mellin

Abraham Mellin, 1663–1703, slottspastor i Jönköping. Bi-vapnet belägges även hos dennes fader, kyrkoherden Lars Mellinus i Jönköping

 

Nils Bertilsson

Nils Bertilsson, död 1699, komminister i Landskrona. Vapeninnehållet är identiskt med det som den ungefär jämnårige kyrkoherden Jakob Nilsson i Barsebäck förde vid samma tid. Heraldiken tyder i detta fall på att dessa herrar var släkt – de var båda bördiga från Landskrona – vilket dock herdaminnena inte kan ge någon närmare upplysning om.

Norelius

Laurentius Jacobi Norelius, död 1707, kyrkoherde i Norrala och Trönö. Vapnet är en differentiering av Samuel Gestrinius, hans svärfars, vapen, även det återgivet här.

Scalin

Olof Larsson Scalin, död 1692, kyrkoherde i Söderdala. Tre blommor är en vanligt återkommande bild i 1600-talsheraldiken och har ofta en religiös symbolik, i synnerhet när de växer upp ur en dödskalle eller, som här, ett hjärta.
Notera att han endast har initialerna för förnamn och patronymikon, inte efternamnet.

Schroderus

Olaus Schroderus, lektor vid Gävle gymnasium. Berget och stjärnorna i skölden har gissningsvis en viss norrländsk bevekelsegrund.

Weslander

Hans Weslander, 1630–1694, kyrkoherde i Ovansjö. Möjligen avses vesselhornen i hjälmprydnaden att vara talande för släktnamnet.

 

Av Magnus Bäckmark

Artikeln ursprungligen publicerad i Vapenbilden nr 47: 1999