Adel och rangtecken

En sköldhållare kan temporärt användas för att hålla upp två vapen, som det här
alliansvapnet för makarna greve Carl B Hamilton och Ulrika Stuart.
Lägg märke till att makens vapen är vänt mot hustrun i courtoisie (heraldisk
hövlighet). Teckning: Magnus Bäckmark

Inom heraldiken talas det om adliga och borgerliga vapen. Även om adeln idag saknar ekonomiska och politiska privilegier har de kvar sina heraldiska. Adliga släkter har nämligen rätt att lägga till rangtecken till vapnet. Precis som ett namn kan ges en högre dignitet genom titlar eller tillägg av von eller af kan ett vapen ges ett antal rangtecken. Rangkronan är jämte hjälmen det främsta. Andra heraldiska attribut är sköldhållare med postament, halsklenod och vapenmantel; dessa är underordnade rangtecken.

År 1809 (Regeringsformen § 37) inskränktes ärftligheten av adelskapet i nya adlade släkter så att endast huvudmannen (och hans hustru) är adlig. Övriga medlemmar av släkten är alltså ofrälse. För heraldikern betyder det att endast huvudmannen har rätt till de adliga rangtecknen medan resten av släkten för en sluten (borgerlig) hjälm och inga rangtecken. I praktiken har dessa regler inte följts utan man har ofta avbildat det adliga vapnet med dess rangtecken för samtliga släktmedlemmar.

Den grevliga ätten Wachtmeisters
vapen har här framställts med stamvapnet
och släktens grevliga krona. Teckning: Jan Raneke.

Kronor markerar rang. Sverige har sju erkända rangkronor. Kungahuset har tre kronor: en för kung och drottning, en för kronprinsessa/ kronprins samt en för prins och prinsessa (hertig-/hertiginnekrona). Den första kungliga hjälmkronan finns på Magnus Erikssons sigill från 1341 och den första slutna (med byglar) kungliga kronan användes av riksföreståndaren Sten Sture d.ä. ovan den sköld som finns på den kyrkklocka han 1491 skänkte till Storkyrkan i Stockholm. Sedan dess har bygelkronan varit förbehållen kung och drottning medan de öppna kronorna blivit adliga rangtecken.

Den adliga ätten von Gertten har
en komposition som är typisk för stormaktstiden. Teckning: Jan Raneke

De svenska heraldiska hertigkronornas förebild är de kronor som 1772 tillverkades till Gustav III:s kröning och används av kungahusets hertigar och hertiginnor samt av de titulärhertigdömen vi har, nutidens landskap. Alla medlemmar av kungahuset utses till hertig/hertiginna av ett landskap. Det markeras i deras personliga vapen genom att landskapets vapen sätts in i stora riksvapnets tredje fält.

Murkronan markerade förr städer. När stadsbegreppet försvann försvann också murkronan, men på senare år har flera kommuner som tidigare var städer tagit upp kronan igen.

Grevlig, friherrlig och adlig (egentligen ridderlig) rangkrona.

Adliga kronor. De tre adliga klasserna greve, friherre och obetitlad adel har var sin typ av krona. De första rangkronorna, för grevar och friherrar, infördes vid kung Erik XIV:s kröning 1561. Under 1600-talet förändrades dessa kronor utseende och samtidigt fick de ridderliga ätterna en rangkrona. När riddarätterna upphörde kom deras rangkrona att användas av den obetitlade adeln. Långt in på 1700-talet saknades det både regler och praxis för hur kronorna skulle brukas.

En grevlig eller friherrlig rangkrona kan läggas på hjälmen för att ersätta hjälmbindeln så att hjälmprydnaden stiger ur kronan. Denna möjlighet fanns också för de ridderliga ätterna. Alla rangkronor, även den för den obetitlade adeln, kan läggas direkt på skölden. I det senare fallet avbildas inte hjälmprydnaden.

På 1600- och 1700-talen använde många ofrälse ståndspersoner öppna kronor i sina vapensigill. Kronan sågs som en symbol för ståndsmässighet men inte för börd. Detta uppfattades inom adeln och hovet som ett missbruk och 1687 kom ett första förbud mot att i vapen föra krona eller taga namn av krona utan särskild tillåtelse. Detta betyder att det blev förbjudet att anta ett namn som lät adligt, som Lindcrona. 1698 kom ännu en lag som förbjöd ofrälse att föra krona, öppen hjälm och adligt vapen. Hur denna lag ska tolkas är osäkert men i en passus till 1730 års upplaga av stadslagen uppfattades vapenframställningar i sigill som undantagna från detta förbud. Det sägs om de ofrälse: Men öpen hielm, Crono och wapn kunna de saklöst bruka i sina signeten, emedan inge förbud der om utgångne äro. 1762 stadsfästes förbudet för ofrälse män att föra adlig sköld eller öppen hjälm i sitt vapen. Med adlig sköld menas ett sköldemärke som redan förs, eller har förts, av en svensk eller finsk adlig släkt.

Hjärtsköld på annan sköld. En sköld kan bestå av ett eller flera fält. Antingen är vapnet av estetiska skäl uppdelat i flera fält eller så representerar de mindre fälten skilda släkter eller anspråk på territorier. Det senare gäller främst riksvapen, men även några högadliga släkter har sköldemärken för territorier i sina vapen. Endast furstliga och högadliga släkter har rätt att placera en liten sköld i mitten av vapnet. Denna sköld kallas hjärtsköld och visar släktens stamvapen.

Ett fullständigt friherrligt vapen med dess delar.
1) Rangkrona [hjälmkrona], 2) Hjälm, 3) Halsklenod, 4) Hjälmtäcke, 5) Sköldhållare,
6) Postament, 7) Hjälmprydnad [krest], 8) Hjälmbindel [vulst], 9) Rangkrona [friherrlig]
, 10) Sköld [huvud-] , 11) Hjärtsköld, 12) Sköldemärke [stamvapen], 13) Valspråk
[motto, devis].
Teckning: Jan Raneke

Sköldhållare och postament. Några adliga familjer har också fått rätt att föra sköldhållare kring sitt vapen. För högadliga ätter gäller att alla har rätt till sköldhållare, men under 1700-talets frihetstid gavs privilegiet också till flera adelssläkter. Eftersom sköldhållarens uppgift är att hålla skölden bör motivet vara ett djur eller en människa.

Kung Kristian I:s vapen från 1450-talet visar de första sköldhållarna i nordisk heraldik. Redan på 1470-talet förekom sköldhållare på adliga vapen och från 1701 stammar det äldsta belägget för en ofrälse som använt sig av detta. Det är kaptenen vid Smålands tremänningsregemente Petter Rooth som använder två lejon. Den numera strikta ordningen för sköldhållare är en praxis som uppkommit genom 1762 års förordning.

Kort om de adliga rangattributen

Grevliga släkter

har grevlig rangkrona
har tre öppna hjälmar
har hjärtsköld
har sköldhållare

Friherrliga släkter

har friherrlig rangkrona
har två öppna hjälmar
har hjärtsköld
har sköldhållare

Adliga släkter

har adlig rangkrona
har en öppen hjälm

Jesper Wasling