Statsordnarnas historia

Nutida statliga förtjänstordnar har allmänt sett sin bakgrund i de medeltida andliga riddarordnarna. Efter hand har betydelsen i termen ”orden” vidgats, så att den numera utöver på ordenssamfund av olika slag också kan syfta dels på den officiella värdighet som är förknippad med att som belöning för någon förtjänst upptas i en förtjänstorden (ordensutmärkelse), dels på regalierna för sådan värdighet, ordenstecknet.

Under senmedeltiden började många furstar i Europa att instifta egna ordenssamfund, vilkas syfte var att belöna framstående undersåtar och att knyta dem närmare furstens person. Sambandet med den katolska kyrkan markerades genom att påven regelmässigt prövade och godkände statuterna för sådana furstliga ordnar. En hög prelat ingick i ordens kapitel eller styrelse. Som samfundstecken användes ofta en gyllene kedja med ett vidhängande ordenstecken. Bland sådana medeltida ordnar som fortfarande finns kvar kan nämnas den brittiska Strumpebandsorden och den danska Elefantorden.

Den största gruppen världsliga ordnar är den som från 1500-talet och senare instiftades av monarker, andra statsöverhuvuden och regeringar. Dessa ordnars uppgift var och är att vara officiella och synliga belöningstecken för politiska, militära, vetenskapliga, konstnärliga eller allmänt medborgerliga insatser och förtjänster. Olika grader och värdigheter markeras av sina speciella utmärkelsetecken såsom halskedjor, band, kraschaner och kors. Konung Hans utdelade riddarkedjor vid sin kröning 1497, och Erik XIV, Johan III och Karl IX torde ha delat ut ordenskedjor att bäras runt halsen. Med tiden byttes kedjan i vardagsbruk mot ett sidenband som bars kring halsen, en sautoir.

Under 1600-talet blev bruket allmänt att varje orden hade sin särskilda bandfärg: blått oftast för landets finaste orden, vilket anspelar på himlens färg och därigenom Gud. På 1600-talet blev det också brukligt att bära dekorationen i ett band över axeln, en écharpe. Korsen på ordensdräkterna kom att bli förebild för kraschanerna (crachat fr. spottkladd), vilka till en början var broderade och sedermera under slutet av 1700-talet paljetterade. Bruket av metall-, vanligtvis silverkraschaner tillkom under 1800-talet då ordensdräkterna övergavs.

Ludvig XIV av Frankrike reformerade sitt lands ordensväsende och fastställda bl.a. att en ordensriddare skulle bära ordenstecknet i ett sidenband över högra axeln till vänstra höften (en écharpe). Medlemmar av andliga ståndet och den högre domarkåren fortsatte dock att bära bandet runt halsen. Den franska modellen blev mönster för de flesta stater. Vissa ordnars band, bl.a. den danska Elefantorden och isländska Falkorden, bärs dock över vänstra axeln.

Ur memorialen om införandet av svenska riddarordnar till riksdagens sekreta utskott 1744:

”Intet rike finnes uti Europa, som icke äger sina egna riddareordnar, undantagande Sverige och republiken Holland. De nytja dem dels för egna undersåtar, dels för främmande, och krönta huvuden tro sig kunna anbjuda dem åt deras vederlikar och äfven bära dem /…/. Jag har mig bekant, att för några riksdagar tillbaka en sådan proposition yttrades, men tiderna och omständigheterna voro icke av samma beskaffenhet som nu. Det tyckes sällsamt att se svenska män framlysa med främmande nådetecken och av liksom af dem stämplade. Det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning, som man kunde afse sådana tider och människor, som torde vilja fria efter hedertecken hos främmande makter, med förlust af egen ära och igenom sitt fäderneslands uppoffrande. Det tyckes nu mera äfventyrligt att ändra på sådant utan att införa egna riddar-ordnar; det tyckes ändtligen så mycket nödigare vara att nu påtänka en slik författning /…/” (Carl Hårleman).

1748 fastställdes de första ordensstatuterna av Fredrik I med förebild i Ludvig XIV:s flergradiga världsliga riddarordnar. Genom införandet av ett offentligt ordensväsende ökade statschefens möjligheter att belöna många personer som gjort landet tjänster såväl i krig som under fred på ett billigt sätt, och med förändringar och tillägg fortsatte de svenska statsordnarna att delas ut fram till 1 januari 197 sedan riksdagen bifallit konstitutionsutskottets betänkande 1973:27 ”angående ändrat belöningssystem för statsanställda m.fl.” Förändringarna innebar att inga svenska medborgare skulle tilldelas de svenska riddarordnarna. Av de fyra riddarordnarna behölls Serafimerorden och Nordstjärneorden, medan Svärdsorden och Vasaorden lades i vila.

Ordensinsignier och dräkter

Ordenstecknen har mycket växlande utseende, men under de senaste århundradena har de flesta utgjorts av ett malteserkors (fyra korsade armar och åtta spetsar) eller ett Georgskors (fyra korsade armar vilkas yttre delar är raka). Ordenstecknen är oftast konstfärdiga guldsmedsarbeten i ädla metaller och emalj. På 1600-talet tillkom ett större ordenstecken i form av en broderad kraschan (crachat fr. spottkladd) som mot slutet av 1700-talet var korset paljetterade och fästes på riddarens ordensdräkt eller mantel. Förebilden till detta var de andliga riddarordnarna. Bruket av metallkraschaner, vanligtvis silverkraschaner med emaljdekorationer, tillkom under 1800-talet då ordensdräkterna övergavs. Kraschaner fästes med ett särskilt spänne på livplagget, fracken eller uniformsrocken. På ytterplagg bär som regel inga ordensinsignier

För att ytterligare markera ordensvärdigheten användes länge inom många världsliga riddarordnar särskilda ordensdräkter, som bars vid statsceremonier och i ordenskapitel. I Sverige upphörde bruket att bära riddarordensdräkt år 1844. I Storbrittannien och hos de kvarlevande andliga riddarordnarna bär dock ordensriddarna alltjämt vid högtidliga tillfällen särskilda dräkter eller mantlar.

Ordensgrader

Efterhand som antalet klasser utvecklades, tillkom mindre dekorationer som bars i band på bröstet. Den vanligaste indelningen är fem klasser i fallande skala, namnen kan variera mellan stater. Sverige har egentligen tre klasser.
Sverige (3 klasser!)
Italien, Frankrike
Storbritannien

Stort ordenstecken i kedja och kraschan

1. Kommendör med storkors (Kmstk)
Storkors (Stk)
Riddare med storkors (Rmstk)

Stort ordenstecken i band och kraschan

1. Kommendör med storkors (Kmstk)
Storkors (Stk)
Riddare med storkors (Rmstk)

Halskors och kraschan

2.1 Kommendör av 1 klass (K1kl)
Storofficer (StOff)
Kommendör (K)

Halskors

2.2 Kommendör (K)
Kommendör (K)
Riddare (R)

Bröstkors, vanligen guld

3.1 Riddare av 1 klass (R1kl)
Officer (Off)
Officer (Off)

Bröstkors, vanligen silver

3.2 Riddare(R)
Riddare (R)
Ledamot (L)

Kunglig Majestäts Orden (KMO)

är en institution med säte vid Kungl. Slottet i Stockholm, där ”Orden” i det här fallet är en gammal pluralform. Ordensväsendet handhas i Sverige av funktionärer vid KMO, d.v.s. Serafimerorden under ledning konung Carl XVI Gustaf som är ordnarnas Stormästare. Ordinarie ordenskapitel handlägger huvudsakligen ordnarnas ekonomiska angelägenheter och hålls årligen på den s.k. stora ordensdagen 28/4 (Fredrik I:s födelsedag). De flesta förläningar sker dock i extra ordenskapitel, främst på Gustavsdagen (6/6). Kungliga svenska riddarordnar kan sedan 1952 tilldelas även kvinnor.

De svenska förtjänstordnarna tillkom relativt sent jämfört med motsvarande ordnar i flertalet övriga europeiska stater, men anses vara mycket välkomponerade då alla utgår från malteserkorset i vit emalj.

  • Kungl. Serafimerorden
  • Kungl. Svärdsorden (vilande sedan 1975)
  • Kungl. Nordstjärneorden
  • Kungl. Vasaorden (vilande sedan 1975)
  • Carl XIII:s orden intar en särställning, den tillhör egentligen inte KMO – däremot stadgas att den svenska konungen är ordens Stormästare.

Kungl. Serafimerorden (SerafO) – Kungl. Majestäts Orden (KMO)

Serafimerordens kedja består av 11 serafer och 11 blåemaljerade patriarkalkors.
Serafimerordens band himmelsblått enär; ”häraw är Herren Konungens macht kommen” (av Guds nåde).

Serafimerordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med serafer i korsvinklarna. På varje korsarm finns ett patriarkalkors. I mitten finns på aversen en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor, ett gyllene kors och bokstäverna IHS (Iesus Hominum Salvator) och på reversen stiftarens monogram FRS (Fredericus Rex Sueciae).

Serafimerordens kraschan består av ett malteserkors i silver med samma utseende som ordenstecknet.
Sveriges främsta förtjänstorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748, varvid man – felaktigt – gjorde gällande att den hade sitt ursprung i en medeltida andlig riddarorden, instiftad av Magnus Ladulås. Serafimerorden tilldelades fram till och med 1974 konungahusets medlemmar (självskrivna), högt förtjänta svenska medborgare som förut varit kommendörer med stora korset av annan svensk orden samt enstaka utlänningar, huvudsakligen statschefer. Från och med 1975 utdelas den enbart till förtjänta utländska medborgare samt efter beslut 1995 till det svenska konungahusets medlemmar. Den består av endast en grad:

Riddare/Ledamot (RoKavKMO/LoKavKMO/RSerafO/LSerafO)
Svenska innehavare anges som Riddare och Kommendör av Kunglig Majestäts Orden (RoK av KMO), vilket hänsyftar på att personen i fråga är kommendör med stort kors i någon av de andra svenska ordnarna; kyrkliga innehavare kallas dock ledamöter av andliga ståndet av KMO, kvinnliga innehavare ledamot och kommendör (LoK av KMO). Utländska innehavare anges som Riddare av Serafimerorden (RSerafO), och förlänas inte riddarkedjan utom i särskilda fall.

Serafimerriddare (och ledamöter) har rang näst efter statsrådets medlemmar, tituleras Herr/Fru och deras förnamn används ej (ex. Prinsessan Christina, Fru Magnusson). De har ett serafimervapen, som sätts upp i Riddarholmskyrkan efter deras död. På begravningsdagen utförs serafimerringning med Riddarholmskyrkans serafimerklocka.

Serafimermedaljen (SerafGM) som hör till orden är numera direkt underställd H M Konungen.

Kungl. Svärdsorden (SO)

Svärdsordens kedja består av 11 svärd i guld med blåemaljerade svärdsskidor med gehäng och 11 sköldar med blåemaljerad hjälm.
Svärdsordens band är gult med blå kanter för ”det Rike Konungen skall wärna”.

Svärdsordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna och korslagda svärd i den övre vinkeln. I mitten finns på aversen en blå cirkel med ett gyllene svärd omgivet av tre gyllene kronor och på reversen ett upprätt svärd med en lagerkrans runt svärdsspetsen och kringskriften ”Pro Patria”. Stora ordenstecknet har korslagda svärd i alla korsvinklar.
Svärdsordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med gyllene kronor på silverspetsar i korsvinklarna. I korsets mitt finns en blå cirkel, på vilken tre gyllene kronor och ett gyllene svärd finns.
Sveriges militära förtjänstorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 för tapperhet till fält och till sjöss och sedemera som belöning för långvarigt gagnade verksamhet inom försvarsmakten. Den hade ursprungligen två grader, kommendör och riddare. Den fick till slut 5 grader för officerare:

  • Kommendör med stora korset (KmstkSO)
  • Kommendör av första klass (KSO1kl)
  • Kommendör (KSO)
  • Riddare av första klass (RSO)
  • Riddare (RSO2kl)

1788 instiftades ytterligare två klasser vilka endast utdelas i krigstid, senast i första klassen till Gustaf Mannerheim 1942. Ordenstecken som lilla ordenstecknet för Riddare av 1 klass men av stora ordenstecknets storlek i halsband, samt ett (RmstkSO1kl) eller två (RmstkSO) korslagda upprätta svärd som kraschan:

Riddare med stora korset av första klass (RmstkSO1kl)
Riddare med stora korset (RmstkSO)
Till orden hör de 26/6 1850 instiftade Svärdstecknet (Svm) – innehavare kallas svärdsman – vilket utdelades till underofficerare/kompanibefäl och Svärdsmedaljen (SvM) i silver av åttonde storleken utdelad företrädesvis till underofficerare/plutonsbefäl.Svärdsordens Krigskors som instiftades 1952 har aldrig utdelats men har tre klasser: guld (SOKrgK1kl), silver (SOKrgK2kl) och brons(SOKrgK3kl). Band som Svärdsorden med ett litet upprättstående svärd i medaljens metall.

Kungl. Nordstjärneorden (NO)

Nordstjärneordens kedja består av 12 femuddiga nordstjärnor i vitt och 11 par blåemaljerade ryggställda krönta ”F” för Fredrik I.
Nordstjärneordens band var ursprungligen svart, vilket får sin förklaring i Palmstedts/Tessins brev till Fredrik I, där man förklarar att bandet skall vara svart eftersom; ”det swarta är thet okunskapens mörker stiernans (Nordstjärnans) stråålar will genomlysa” och med inspiration från den franska S:t Mikaelsorden. Sedan 1975 har orden tyvärr ett blått band med två smala, gula band i ytterkant så att det ska synas att det är en svensk orden.
Nordstjärneordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns på aversen en blå cirkel med en femuddig stjärna i vitt och texten ”Nescit Occasum” (den vet ingen nedgång) i cirkelns ytterkant och samma innehåll på reversen.
Nordstjärneordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med strålknippen i korsvinklarna. I korsets mitt finns en femuddig stjärna i silver.

Svensk förtjänstorden och civil ämbetsmannaorden instiftad av Fredrik I den 23/2 1748 som belöning för ”medborgerliga förtjänster, för ämbets- eller tjänstemannagärningar, för vetenskaper, vittra, lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar”. Sedan konung Karl XI tid var nord-/polstjärnan symbolen för snille och intellekt, men även symbol för den svenske enväldige konungens person, ”Roi polaire” – samtida med den franske konung Ludvig XIV, ”Roi soleil”, solkonungen. Den har följande grader:

  • Kommendör med stora korset (KmstkNO)
  • Kommendör av första klass (KNO1kl)
  • Kommendör (KNO)
  • Riddare/Ledamot av första klass (RNO/LNO1kl), fram till 1975 Riddare/Ledamot (RNO/LNO)
  • Riddare/Ledamot (RNO/LNO)

Sedan 1975 utdelas den enbart till förtjänta utländska och statslösa medborgare samt kungahuset. Den tidigare RNO blev då RNO1kl och en ny värdighet, RNO med ordenstecken i silver i likhet med RSO2kl och RVO2kl instiftades (Detta är förvirrande, bättre hade varit att den nya graden blivit RNO2kl i likhet med SO och VO). Äldre förläningar (-1974) av RNO kallas alltså idag RNO1kl. Till orden hör Nordstjärnemedaljen (NOGM), instiftad 1986.

Kungl. Vasaorden (VO)

Vasaordens kedja består av 4 vasakärvar, 4 nässelblad och 12 krönta sköldar med lilla riksvapnet på. Varje sköld har två merkuriusstavar och två ymnighetshorn. Nässelbladen anspelar på att stiftarens far, konung Adolf Fredrik härstammar från Holstein.
Vasaordens band är grönt.

Vasaordens tecken består av ett vitt malteserkors i emalj med kronor i korsvinklarna. I mitten finns en gyllene vase på en blå oval omgedd av en röd som bär texten ”Konung Gustaf III ins. MDCCLXXII” och samma innehåll på reversen. Då orden instiftades utgjordes ordenstecknet endast av ovalen i större format, vilket gjorde att Vasaorden under denna period hade smeknamnet ”Vasatrissan”.
Vasaordens storkorskraschan består av ett malteserkors i silver med nässelblad i korsvinklarna. I korsets mitt finns en vase i silver.
Ordensband i grönt, merkantilismens, manufakturismens och lantbrukets färg. Svensk förtjänstorden, instiftad av Gustaf III vid sin kröning den 29/5 1772 avsedd att belöna förtjänster inom de områden där SO och NO inte kunde komma ifråga. Konungens mening var att orden främst skulle tilldelas ”för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag”. Den hade från början tre klasser, Kmstk, K och R. Den fick till slut fem grader:

  • Kommendör med stora korset (KmstkVO)
  • Kommendör av första klass (KVO1kl)
  • Kommendör (KVO)
  • Riddare/Ledamot av första klass (RVO/LVO)
  • Riddare/Ledamot (RVO/LVO2kl)

Utlänningar tilldelades Vasatecknet (Vt), instiftat 1895. Den samma år instiftade Vasamedaljen (VGM/SM) i åttonde och femte storlekarna utdelades främst till polisbefäl, lägre militärbefäl samt departementsskrivare.

Carl XIII orden (CXIII:sO)

Carl XIII:s ordens band är rött
Carl XIII:s ordens tecken är ett rött halskors (S:t Georgeskors) i rött band med ett vitt runt centrum med konung Carl XIII:s namnchiffer
Carl XIII:s ordens kraschan är ett rött S:t Georgeskors
Svensk förtjänstorden som instiftades av konung Carl XIII den 27/5 1811 och består av endast en grad:

Riddare (RCXIII:sO)

Den utdelas till frimurarbröder av den högsta (XI) graden i ordens högsta ledning. Frånsett medlemmar av kungahuset samt högst 7 utländska ledamöter (senast till den engelska stormästaren, hertigen av Kent) är antalet begränsat till 27 ledamöter av världsligt stånd och 3 av andligt. Orden undantogs ordensrevisionen eftersom den inte är en statlig förtjänstorden och utdelas alltså fortfarande.

Litteratur

Areen/Lewenhaput; De nordiska ländernas riddareordnar, band I-III, ?, ? 1942
Boalt, G. m.fl. The European Orders of Chivalry, Southern Illinois University Press, Stockholm 1971
Hieronymussen, P. O. m.fl. Europæiske ordner i farver, Politikens förlag, Köpenhamn 1966
Löwenhielm, F. Svenska ordnar och medaljer, Atlantis, Stockholm 1987 (2 uppl. 1998)
Uniformsreglemente för försvarsmakten – Utmärkelser (M7756-780081), Försvarsmakten 1996

 

Jonas Arnell

Uppdaterad 2002-02-01