Heraldiska förskolan del ett

1 – Inskolning

Heraldiska Förskolan är en introduktionskurs i heraldikens underbara värld. Del ett är en introduktion till introduktionen.

forskolan4

Heraldik

Heraldik är läran om heraldiska bilder, det vill säga om vapen. Ordet heraldik kommer av medeltidslatinets heraldus, ‘härold, utropare’. Heraldik är med andra ord det som härolderna är kunniga i, det som de ägnar sig åt att beskriva (utropa). På mer än ett vis är heraldik någonting som utropas. Ett heraldiskt vapen är en utsaga, ett slags påstående – fast i bild. Det som sägs eller uttrycks i vapnet är ett tecken på ägarens identitet. Ägaren är en mänsklig individ eller en mänsklig sammanslutning, till exempel en släkt, en församling, en förening, ett företag, en myndighet, en kommun, ett landskap eller en nation. I Sverige finns inga begränsningar vad gäller vem som får anta och föra heraldiska vapen. Det är tillåtet för alla. Eftersom vapnet är ett tecken på sin ägares identitet, måste det kunna särskiljas från andra vapen. Strävan efter originalitet i kompositionen är därför viktig. Från och med att vapnet antas och för all framtid är vapnet fast associerat till sin ägare.

Svenska Heraldiska Föreningens vapen

Svenska heraldiska föreningens vapen. Vapnet är ett kännetecken för föreningen, närhelst man ser vapnet kan man associera det med föreningen. På sätt och vis kan man säga att vapnet är bildspråk för orden ”Svenska heraldiska föreningen”.

Ordet heraldik används inte bara om läran, den teoretiska förståelsen av bilderna. Det används ofta litet slarvigt även om det som läran handlar om, alltså vapenkonsten och förekomsten av heraldiska bilder.

Vapnets beståndsdelar

Ett fullständigt släktvapen består av två huvuddelar, nämligen sköldemärke och hjälmprydnad. Dessa delar och även i viss mån valspråket görs unika för varje vapen. Resten av vapnet har rent dekorativ funktion och kan vara identiskt utseendemässigt med andra vapen. Territoriella och andra icke-personliga vapen utelämnar oftast hjälmen med dess tillbehör.

Släkten Deséns vapen

Ett exempel på ett fullständigt släktvapen, vapen Desén tecknat av Magnus Bäckmark.
1. Hjälmprydnad, 2. Hjälmbindel, 3. Hjälm, 4. Hjälmtäcke, 5. Sköld, 6. Valspråk.

 

1. Hjälmprydnad

Hjälmprydnaden är den näst viktigaste beståndsdelen i ett släktvapen. Den görs precis som sköldemärket unikt för varje vapen. Vissa enkla hjälmprydnader är dock undantagna från denna regel.

2. Hjälmbindel

Monteringsanordningar som håller hjälmprydnad och hjälmtäcke på plats ovanpå hjälmen döljs av en hjälmbindel. Den består av tygstycken, som har virats samman och knutits ihop baktill. Hjälmprydnad och hjälmbindel kan i bild framställas utan hjälm och sköld. Hjälmbindelns ändar syns då ibland nedhängande under hjälmprydnaden. Ibland används ordet krest om denna övre del av ett vapen.

3. Hjälm

Hjälmens praktiska funktion i en heraldisk bild är att bära upp hjälmprydnaden. På hjälmtypen avläses om ägaren är adlig eller ofrälse. Adeln har nämligen i Sverige ensamrätt till öppen hjälm, även kallad bygelhjälm, medan alla andra skall använda sluten hjälm.

4. Hjälmtäcke

Hjälmtäcket är ett tygstycke som hänger ned från hjälmen och har en dekorativ funktion. Tygstyckets flikar skapar i bild ofta en konstfull flankering av sköldens sidor.

5. Sköld

På skölden är den viktigaste delen av vapnet uppmålat, nämligen sköldemärket. Den här delen av vapnet är den som avbildas oftast. Formen på skölden har inte med själva vapnet att göra, utan den kan varieras från gång till gång i olika bildframställningar.

6. Valspråk

I bild kan ett valspråk textas på ett band under skölden.

Stil

Bildframställningen av ett heraldiskt vapen är stiliserad. Bilden av ett lejon är inte en naturtrogen avbildning utan en ikon för lejonet. Det mest typiska får en mer framträdande plats än det har i en naturalistisk avbildning. Därför har heraldikens lejon en kraftig mun och stora klor, men en liten kropp för det är så vi människor upplever lejonet. Man ska alltså inte avbilda så exakt som möjligt, utan i stället framhäva det som är det mest typiska.

Ett vapen innehåller tydliga och klara färger. Tillgänglig yta fylls ut väl av de avbildade föremålen. Framställningen är i princip tvådimensionell.

halland3

Ett typiskt heraldiskt lejon hämtat från Hallands landskapsvapen, vapnet är tecknat av den tidigare riksheraldikern Klingspor.

Vapnets innehåll

Ett vapen fastställs till sitt innehåll i ord genom en vapenbeskrivning, även kallad blasonering. Verbet blasonera, ’beskriva (eller måla) en vapensköld’, är ett lånord från tyskan och franskan.

En särskild terminologi har utvecklats genom tiderna för att underlätta blasoneringen och göra den så precis och noggrann som möjligt. De olika återkommande märkena och olika kompositionsgrepp har alla sina specifika benämningar.

Hallands landskapsvapen, se ovan, har följande officiella blasonering: I blått ett upprest lejon av silver med röd beväring, därest dylik skall komma till användning.

När man blasonerar så följer man den heraldiska standardterminologin och den praxis för hur man skriver en blasonering. Trots detta så finns det ändå ett litet utrymme för variation. Det viktiga är att vapnet blir entydigt definierat. Här några exempel på vad som ibland går att variera:

– Det kan finnas detaljer som är självklara och som därmed kan utelämnas (eller tas med).

– Ordningföljden på de saker som finns med (det finns praxis för detta, men ibland finns valmöjligheter ändå).

– Användande av synonymer.

På så sätt så skulle Hallands vapen fullständigt heraldisk korrekt också kunna blasoneras: I blått fält ett lejon av silver med röd beväpning.

I icke officiella sammanhang så går det alldeles utmärkt att beskriva ett vapen på helt andra sätt. Så här beskriver till exempel Carl Michael Bellman det påhittade vapnet för Adlerstop i Fredmans sång nummer 1:

I rödt fält et Tennstop glimmar,
Och en Örn på låcket står,
Midt i skölden Solen strimmar,
Och i soln en Kräfta går,
Nedanför en Hvalfisk simmar,
Och i gapet står Gutår.

 


Kontrollfrågor

För att vet om inskolningen har fungerat väl, kan du testa dig själv med kontrollfrågorna!

1. Ordet heraldik kommer från medeltidslatinets heraldus, vilket betyder?
A – Vapen
B – Identitet
C – Härold, utropare
D – Hjälte

2. Vem får anta ett vapen? (Välj de alternativ som är rätt)
A – En individ
B – En förening
C – Ett företag
D – En kommun

3. Varför måste ett vapen vara unikt?
A – Ett vapens funktion är att vara ett tecken på sin ägares identitet
B – Det står så i allemansrätten
C – Det räcker om hjälmprydnaden är unik
D – Det måste det inte alls vara

4. När man ritar ett vapen, hur vet man vad man ska rita?
A – Man tittar på en gammal bild av vapnet och gör exakt likadant
B – Man tittar på en gammal bild av vapnet och tar med samma detaljer
C – Man läser blasoneringen
D – Ett vapen ritas bara en gång, ritar man en gång till blir det ett nytt vapen

5. Vilken är den viktigaste delen av vapnet?
A – Hjälmen
B – Hjälmprydnaden
C – Skölden
D – Valspråket

6. Var placeras valspråket vanligtvis?
A – På ett band över vapnet
B – På ett band under vapnet
C – På ett band som sätts fast på hjälmprydnaden
D – På en pratbubbla bredvid en val


Facit

Facit till kontrollfrågorna.

1. Ordet heraldik kommer från medeltidslatinets heraldus, vilket betyder?
C – Härold, utropare

2. Vem får anta ett vapen? (Välj de alternativ som är rätt)
A – En individ
B – En förening
C – Ett företag
D – En kommun

3. Varför måste ett vapen vara unikt?
A – Ett vapens funktion är att vara ett tecken på sin ägares identitet

4. När man ritar ett vapen, hur vet man vad man ska rita?
C – Man läser blasoneringen

5. Vilken är den viktigaste delen av vapnet?
C – Skölden

6. Var placeras valspråket vanligtvis?
B – På ett band under vapnet

© 2006, 2012 Svenska Heraldiska Föreningen och respektive konstnärer